När Socialdemokraterna firade första maj i Sverige talade Palestinas ledare Mahmoud Abbas dagen innan om Förintelsen. Abbas menar att det inte var antisemitism som ledde till folkmordet på sex miljoner judar, utan att judarna hade sig själva och sitt “sociala beteende” att skylla.
Stefan Löfven har kallat Fatah, som Abbas leder, för “Socialdemokraternas kära systerparti”. Socialdemokraterna måste öppna ögonen och se verkligheten för vad den är.
Det svenska mångmiljardbiståndet till Palestina måste omedelbart ses över och regeringens ensidiga skuldbeläggande av Israel upphöra.
När Socialdemokraterna kom till makten 2014 lanserade regeringen en ny strategi för samarbetet med Palestina, som innebar att Sverige blev en av Europas största biståndsgivare till landet. Totalt ska 1,5 miljarder kronor betalas ut mellan 2014 och 2019.
År 2016 gav Sverige mer bistånd till Palestina än till Syrien, DR Kongo, Etiopien, Kenya och Zambia.
Bland Sveriges biståndsländer tar Palestina emot mest bistånd per capita, trots att det också är ett av de mest utvecklade biståndsländerna.
Den svenska regeringens stora engagemang för det palestinska statsbyggandet syftar enligt utsago till att Palestina ska bli en "demokratisk stat som lever sida vid sida med Israel i fred och säkerhet". Det är är en bra vision, problemet är bara att den har mycket lite med verkligheten att göra. Förutom Abbas hårresande uttalade häromdagen bedriver den Palestinska myndigheten, PA, en mycket tvivelaktig politik. Men det stannar inte vid ord utan omsätts i politisk handling.
Palestinsk lagstiftning ger terrordömda och deras familjer rätt till försörjning av palestinska myndigheter.
Granskningar visar att utbetalningarna uppgår till nästan tre miljarder kronor per år. Det är nästan dubbelt så mycket som det svenska biståndet över fyra år. Samtidigt används skolböcker som lär ut att palestinska barn ska döda judar och offra sig själva som martyrer för att driva judarna ur landet. Möjligheten att opponera sig är begränsad. Journalister får sin utrustning förstörd och trakasseras. Yttrandefriheten är strypt och kritiker fängslas och torteras.
Det är alltid viktigt, men kanske ännu mer just nu, att stå upp mot antisemitismen.
Judars utsatthet i Europa och på andra håll i världen ökar. I Tyskland varnade en av de högsta ledarna i det judiska samfundet häromveckan enskilda personer från att bära kippa offentligt i större tyska städer, sedan flera antisemitiska angrepp genomförts på öppen gata mitt på blanka dagen.
Regeringen tar med rätta avstånd från all slags antisemitism när den kommer från extremhögern, nu senast i samband med nynazisternas demonstration i Ludvika.
Samma skarpa avståndstagande borde vara naturligt också när Abbas gör sitt uttalande. Antisemitismen är lika allvarlig oavsett avsändaren.
Stödet till Palestina kan inte vara helt ovillkorat. En ledare som säger att judarna får skylla sig själva att Förintelsen ägde rum vill inte ha en fredlig lösning på konflikten. Så länge det är så bör Palestina inte få en sådan stor andel av svenskt bistånd. Vårt bistånd måste kunna bidra till att minska fattigdomen och skapa bättre förutsättningar i många länder och för många människor, utan att också bidra till spridningen av antisemitism. Något annat är orimligt. Regeringens dubbla måttstockar är pinsam.