På morgonen 9 augusti 2021 hittades min mamma, som har Alzheimer, på golvet med huvudet fastklämt under en vårdsäng på sitt äldreboende här i Uppsala. Utföraren på boendet hade missat att läsa de strikta instruktionerna kring användandet av denna typ av vårdsäng. 27 december 2021 dog en parkinsonsjuk man från samma avdelning på Akademiska sjukhuset. Dagen innan blev han felmatad på boendet och dog sedan av kvävning. Kort tid efter inflyttning 27 december samma år, på samma avdelning, blev en Alzheimersjuk man så illa knuffad av annan boende, att han än i dag inte är helt återställd. Samma man åkte i somras akut till Akademiska sjukhuset med svår vätskebrist och höll på att dö.
Jag heter Åsa Eriksson och 25 maj 2022 var jag med i UNT i en stor artikel angående min mamma. Alla ovannämnda fall ledde till Lex Maria, förutom gällande min mamma och det är något jag aldrig kommer sluta att kräva, för att min mamma ska få någon form av upprättelse.
Det jag nu tar upp baseras på mina och tre andra kvinnors erfarenheter av äldreboenden med privata vårdbolag som utförare, men det är viktigt att påpeka att äldreförvaltningen har det yttersta ansvaret för all äldreomsorg i kommunen.
Totalt tappade min mamma mer än 12 kilo i vikt under 2021. Under minst tio månader lyckades boendet inte få upp henne i vikt varpå jag själv såg till att göra det i somras. I dag har mamma med denna viktökning blivit gladare, lite starkare och piggare. Men avvikelser gällande min mamma fortsätter. Efter indikationer från omvårdnadspersonal kontaktade jag Folktandvården, och fick se till att mamma nu varit hos tandhygienist fyra gånger och en gång hos tandläkare för att få hål lagade.
Det visade sig att det inte fungerat med min mammas tandvård på nästan två år. I januari i år påtalade jag för en sjuksköterska att mammas vänsterfot var svullen. Två dagar senare konstaterades det på Akademiska att mamma fått en blodpropp i vänster ben.
Jag ämnar nu informera om hur du som drabbad/anhörig inom äldreomsorgen kan göra när brister och avvikelser sker på privat drivna boenden.
Kräv en utredning. Begär ut journaler så mycket som möjligt. Kontakta så fort som möjligt biståndshandläggare och avtalsstrateger för det specifika boendet. Kräv möten med berörda parter och se till att det skrivs mötesprotokoll. Se verkligen till att ha skriftlig kommunikation så långt det är möjligt, det kan behövas i ett senare skede.
Kräv individuppföljning med biståndshandläggaren. Avtalsstrategerna tillhandahåller avtalet mellan de privata utförarna och äldreförvaltningen. Detta är offentlig handling, liksom avtalsdokumentation där det går att läsa vad utföraren förbundit sig att göra på boendet. Det är mycket viktigt att hela tiden ha mycket kontakt med äldreförvaltningen för att kunna påverka. Det tar tid och tålamod att försöka få svar och påverka omsorgen men ge inte upp. Försök hjälpa varandra. Kanske har du en äldre granne som behöver hjälp – ring äldreförvaltningen. Denna är bara ett samtal bort. Ta heller inte ett nej. Var envis.
Jag är långt ifrån nöjd med äldreomsorgen här i Uppsala. Efter en del kontakt med högt uppsatta politiker i kommunen förstår jag att de flesta av dessa inte bryr sig om våra äldre och sjuka. Hade dessa gjort det, hade äldreomsorgen inte varit av så låg kvalitet som den är nu. Våra kommunpolitiker sitter i en jättelik sandlåda och skyller på varandra – ingen tar ansvar, ingen sätter ner foten. Tjänstemannaansvar existerar inte och egna positioner och höga löner är uppenbart viktigast. Ni som känner er träffade av detta, se till att skaffa er mentala hinkar och spadar och börja jobba.
Men vem vet, våra politiker kanske inte förstår att flertalet av dessa kommer att hamna på ett äldreboende till slut.