Sverige står inför en växande utmaning med långa köer till hörselvården. Som arbetsterapeut och erfaren hörapparatsanvändare ser jag ett tydligt behov av omfattande reformer. Med teknologins framsteg inom hörapparater är det dags att omvärdera hur vi kan dra nytta av dessa hjälpmedel, som spelar en så viktig roll för vår livskvalitet.
Under mina 30 år som hörapparatsanvändare har jag bevittnat en exponentiell utveckling. Moderna hörapparater är små, mångsidiga och erbjuder funktioner som streaming och handsfree-samtal. Dessa tekniska framsteg har dock ökat arbetsbördan för audionomer och belyst behovet av nya distributionsmodeller.
Det nuvarande systemet med styrda upphandlingar av hörhjälpmedel och vårdgivare har begränsat tillgången, och skapar stora problem för företagens ekonomiska bärighet. Detta har skapat en ojämlikhet i hörselvården, både i länet och nationellt. Många, inklusive min 90-åriga pappa, möter väntetider som överstiger ett år för att få tillgång till nödvändig hörselvård. Med audionombrist samt att privata vårdgivare avslutat samarbetet med Region Uppsala, kommer med all säkerhet dessa väntetider att öka. Det är akut nödvändigt att göra hörselvården och hörhjälpmedlen mer tillgängliga och överkomliga.
För att möta dessa utmaningar måste vi utforska innovativa lösningar och lära av andra länder. Ett framstående exempel är Danmark, som har tagit ett ledande steg inom hörselvården. Där finns ett system som erbjuder både offentlig och privat hörselvård, med rehabiliteringsersättning som täcker kostnaderna för hörapparater och tillhörande tjänster. Med sina 5,9 miljoner invånare har Danmark i dag 350 hörselkliniker, och ingen kö. Deras framgångar erbjuder värdefulla insikter för hur vi kan förbättra hörselvården i Sverige, särskilt i Region Uppsala.
I Uppsala län, där ungefär 78 000 personer – baserat på Hörselskadades riksförbunds beräkning att 19,4 procent av invånarna har en hörselskada – lider av hörselproblem, skulle en liknande modell inte bara öka tillgängligheten utan även förbättra många människors livskvalitet. Mitt förslag är att öppna upp för olika vårdnivåer, där personer med milda besvär kan få hjälp online eller hos kliniker med kompetent personal. För de med mer omfattande behov, skulle sjukhus kunna erbjuda hjälp från team bestående av audionomer, läkare, pedagoger, tekniker och psykologer. Denna differentierade vårdmodell skulle göra det snabbare och enklare att få hjälp för de många som har milda hörselnedsättningar och förhindra att dessa förvärras, vilket i sin tur kan leda till kognitiv svikt och demens. Inför en rehabiliteringsersättning som täcker grunden för hörapparater och tillhörande tjänster. Tjänster utöver själva hörandet bör även vi med hörselnedsättning köpa till självkostnadspris, förhoppningsvis i framtiden även i butiker med elektronik som varuutbud.
För att öka mängden hörselvård i Region Uppsala, måste vi våga tänka nytt. Varför ska exempelvis en utbildad audionom behöva sköta alla patientutbildningar i skötsel och användning av hörapparater? Denna uppgift kan med fördel delegeras till annan personal, vilket sparar värdefull audionomtid.
Det är dags för Region Uppsala att ta till sig nya idéer och innovationer inom hörselvården. Genom att lära av framgångsrika modeller från andra länder och anpassa våra system, kan vi göra stora framsteg mot en mer inkluderande och effektiv hörselvård för alla.