Hur påverkas människans och djurens fortplantningsförmåga av kemikalier i vår miljö? Det är ett av flera ämnen som tas upp när Centrum för reproduktionsbiologi i Uppsala (CRU) firar 20-årsjubileum och bjuder in allmänheten till en eftermiddag med populärvetenskapliga presentationer.
Såväl människor som djur exponeras dagligen för ett stort och ökande antal kemikalier i vår miljö. Ett exempel är fluorerade smuts-och vattenavvisande kemikalier, så kallade PFAS, som är ett samlingsnamn för cirk 5000 kända substanser.
Antalet PFAS är i ökande och används i många produkter, till exempel textilier, brandskum och impregneringsmedel. I Uppsala får vi oss dessa ämnen via till exempel dricksvattnet.
Låga nivåer av PFAS kan uppmätas i blod men också i bröstmjölk. Vi utsätts alltså för dem hela livet, ända från fosterstadiet. PFAS påvisas också hos djur, både vilda och tama, och har visats öka i såväl sälar, som renar och isbjörnar.
Vissa PFAS har visats vara skadliga för reproduktionsförmågan men vi saknar information om flertalet av dessa substansers hälso- och miljöeffekter.
Allt fler forskningsresultat talar för att exponering för miljökemikalier bidrar till reproduktionsstörningar, vilka nu observeras hos både människor och vilda djur. De flesta kemiska substanser som saluförs är vare sig tillräckligt testade eller utvärderade för potentiella risker för reproduktiv hälsa. Detta är mycket oroväckande! En reproduktionsstörning kan ha flera andra orsaker (som till exempel andra miljöfaktorer eller genetiska orsaker) än kemikalieexponering, och just kemikaliers roll kan inte mätas direkt i människan eller det vilda djuret.
För att förstå kemikaliers roll i reproduktionsstörningar är det därför också nödvändigt att väga samman vetenskaplig data från olika ämnesområden inom human- och veterinärmedicin samt toxikologiska vetenskaper.
CRU är en centrumbildning bestående av forskare som arbetar inom reproduktionsbiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. CRU:s huvudsyfte är att öka kunskapen om fortplantningen hos djur och människa genom att jämföra olika djurslag, inklusive människa, och därigenom få en mer heltäckande syn på reproduktionsbiologi. CRU arrangerar konferenser, seminarier, kurser inom forskarutbildning och populärvetenskapliga aktiviteter.
Universiteten har tillsammans en unik konstellation inom reproduktionsbiologi med bland annat läkare, biomedicinare, farmaceuter, biokemister, biologer, toxikologer, veterinärer och husdjursagronomer.
Denna kompetensbredd är avgörande för att kunna angripa samhällsövergripande problemställningar som berör flera olika ämnesområden. Ett exempel är frågan om hur miljökemikalier påverkar reproduktionsförmågan hos människor och djur. CRU skapar kontaktytor och nätverk samt samverkan mellan vetenskaperna, vilket medger jämförelser av reproduktionssystem hos människa och olika djurslag samt hur de påverkas av miljökemikalier. Utifrån det kan man till exempel utveckla lämpliga testmetoder för att säkerställa att kemikalier inte utgör en fara för människors och djurs reproduktiva hälsa.
Vi anser att kemikaliesäkerheten med avseende på den reproduktiva hälsan måste förbättras.
Det ska finnas krav på att studier visar att en kemikalie inte är skadlig för reproduktionsförmågan innan den får marknadsföras. Så är alltså inte fallet nu.
Detta är nödvändigt även för att leva upp till det svenska miljökvalitetsmålet giftfri miljö samt flera av FN:s globala mål, i synnerhet hälsa och välbefinnande, ekosystem och biologisk mångfald, samt hållbar konsumtion och produktion.