I vårt land är det tillåtet att omskära små pojkar. Se lag (2001:499) om omskärelse av pojkar. I samma land är det förbjudet för kvinnor. Se lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.
I ett demokratiskt samhälle där staten står som beskyddare av individens rättigheter och integritet blir omskärelsen en utmaning.
Föräldrars rätt att påverka kulturellt är en sak, att skära i en ung kropp en helt annan.
Och varför finns en förhud, för att sedan avlägsnas i en religiös rit?
Den judiska föreställningen om omskärelsen som ett tecken på att Gud lovat att för all framtid ställa Kanaans land till judarnas förfogande finns att läsa i Första Mosebok. Så motiveras och försvaras ingreppet ofta från judiskt håll.
Man kan dock undra över var omskärelseidén ytterst kommer ifrån. Kan det ha med manlig överordning att göra? Eller ett enkelt sätt att manifestera etnisk identitet?
Kanske medicinska erfarenheter i ett torrt ökenklimat?
Hur det än förhåller sig, så står ingreppet i strid med mänsklig värdighet. Den lille gossen kan inte försvara sig, kan inte ge sin mening tillkänna.
Vill man omskära sig, ska det ske i vuxen ålder. Lagen om omskärelse av pojkar säger att ingreppet inte får ske mot pojkens vilja, om han nått den mognad som krävs för att förstå informationen. En åtta dagar gammal gosse har naturligtvis ingen möjlighet att säga någon mening.
Så till frågan om religionsfrihet. En sådan frihet kan inte ge tillstånd för stympning.
I en sekulär och demokratisk stat får inte religionen stå för avvikelser från anständighet och frihet. I brottsbalken finns dessutom bestämmelser om bland annat tillfogande av kroppsskada. Stympning är att tillfoga kroppsskada om än liten.
Det finns påståenden om kroppsskador som uppstått till följd av ingreppet och det finns påståenden om fördelar med omskärelse. Här är det oklart hur många ingrepp som lett till positiva respektive negativa hälsoeffekter. Avlägsnandet av förhuden kan ända bara få ske om det är medicinskt motiverat för den unge pojken.
Den svenska lagstiftningen är inkonsekvent och inhuman. Det som gäller för kvinnor ska också gälla för män.
Lagen om omskärelse av pojkar är ingenting annat än en eftergift åt religiösa krav på lydnad som har rötter i mytiska föreställningar. Detta har ingenting med religionsfrihet att göra. En sådan frihet kan inte betyda frihet till ingrepp som exempelvis omskärelse.
Att hänvisa till etnisk tillhörighet kan man naturligtvis förstå. Dock kan ingreppet ändå inte tillåtas. Judar och muslimer måste förstå att etnisk tillhörighet kan manifesteras på andra sätt. De som nu är omskurna borde inse att omskärelsetraditionen kan brytas. Detta är förvisso inte lätt. Då lagen om omskärelse infördes med krav på smärtlindring, hördes protester från Judiska Världskongressen som påpekade att detta var oacceptabelt för judarna i Sverige!
Även inom judenheten hörs protester. Den judiska organisationen Intaktrörelsen avvisar omskärelsen och tillämpar i stället en symbolisk ceremoni (Brit Shalom).
Den lille gossens rätt till integritet måste vara helt överordnad religiösa och kulturella idéer. Det som gäller för kvinnor ska också gälla för män. Som i en god demokrati.