450 personer i Uppsala län får varje dag hjälp av personliga assistenter med statlig ersättning. Nu hotas deras frihet i vardagen av kraftiga besparingar på den statliga assistansen. Följden kan bli mer fusk från oseriösa aktörer – och även övrig välfärd kan drabbas om kommunerna i länet får ta över ansvaret.
Att ha ett aktivt liv, kunna gå i skolan som andra barn, kunna följa sina egna barn till fotbollsträning eller musikskola, jobba och göra karriär, eller bara umgås med vänner på bio eller café – det är en självklarhet för många. För många personer som lever med en medfödd eller förvärvad funktionsnedsättning blir det möjligt tack vare personlig assistans. Denna frihetsreform, en del av LSS-reformen, har dock undergrävts allt mer.
Under flera år har staten sparat in på den personliga assistansen. Färre omfattas, timmarna för dem som får assistans har blivit färre, allt mer ansvar har övervältrats på kommunerna. I riket har antalet personer med statlig personlig assistans minskat med 17 procent mellan 2015 och 2023. I Uppsala län var det vid årsskiftet cirka 450 personer som beviljats assistans från Försäkringskassan.
Nu står den personliga assistansen inför ett kanske ännu större, men dolt hot. Ersättningen som betalas per timme beviljad assistans har gradvis urholkats genom att ligga under pris- och löneökningar. Med dagens kraftiga inflation blir läget akut. Differensen mellan löneökningar på 7,4 procent och regeringens aviserade ersättningshöjning på 1,5 procent är sju kronor per assistanstimme. På ett år blir det 640 miljoner kronor i Sverige – bara i Uppsala län ett minus på cirka 21 miljoner.
Med en urholkad ekonomi för assistansen får vi seriösa aktörer svårare att verka. Vi vill ta vårt ansvar, för en bra assistans för våra kunder, bra arbetsvillkor för våra medarbetare, för regelefterlevnad och kvalitetsarbete. Detta försvåras nu.
Vad är riskerna med regeringens snålhet mot den personliga assistansen? I första hand drabbas givetvis de assistansberättigade om det blir svårare att bemanna och utveckla kvaliteten. Drabbas gör också de som jobbar som personliga assistenter, och de riskerar att söka sig till andra yrken. Men även välfärden i stort hotas.
Ett hot mot välfärden är att oseriösa aktörer kan ta plats. De som inte bryr sig lika mycket om regler och kvalitet, arbetsmiljö och utveckling. Fusk och missförhållanden, som alla seriösa aktörer motarbetar, riskerar att öka. Då undergrävs legitimiteten för hela LSS-reformen.
Ett annat hot riktar sig mot valfriheten. Med färre seriösa aktörer blir den enskildes möjlighet att välja en anordnare begränsade.
Och ett tredje hot gäller den kommunala välfärden i stort. Om andra aktörer måste krympa verksamheten kommer Uppsala läns kommuner tvingas ta över ansvaret – en kommun är nämligen skyldig att bedriva personlig assistans. Om det uppstår underskott i denna verksamhet kan besparingarna drabba äldreomsorgen, förskolorna, verksamheten för personer med funktionsnedsättning, eller andra delar av välfärden för invånarna i Uppsala län.
Regeringens snålhet mot assistansen är därför både kortsiktig och svårförståelig. Både de mänskliga och de ekonomiska kostnaderna blir i längden stora.
Lyckligtvis har regeringen alltjämt en chans att agera. Höj ersättningen till personlig assistans redan i budgeten för 2024. Det handlar om att alla är värda ett bra liv. Varken mer eller mindre.