Mellan fem och åtta procent av svenskarna har dyslexi, enligt Dyslexiförbundet. Ibland förekommer diagnosen tillsammans med dyskalkyli, ADHD eller andra neurologiska funktionsnedsättningar.
En ny undersökning framtagen på uppdrag av Linkedin visar att till exempel problemlösning, kreativitet och research tenderar att vara områden där människor med dyslexi utmärker sig. Men medan cirka 88 procent av respondenterna med dyslexi uppgav att de tror att funktionsnedsättningen har vissa fördelar på jobbet, insåg endast 46 procent av de icke-dyslektiska respondenterna detta. Bristande kunskap om dyslexi är, enligt siffrorna, den huvudsakliga anledningen till att medarbetare med diagnosen tvekar att prata om den på sin arbetsplats.
Det är inte ovanligt att personer med dyslexi möter fördomar på sitt jobb. Bland Dyslexiförbundets 5 500 medlemmar har några personliga berättelser kommit fram. Bakom varje citat finns fler liknande historier och erfarenheter.
- "Jag har upplevt att arbetsgivare tycker att jag är efterbliven och inte förstår deras riktlinjer, lagar och regler..." (undersköterska). Tyvärr upplever många av Dyslexiförbundets medlemmar att man misstar dyslexi för en lägre intellektuell förmåga, vilket givetvis kan väcka känslor av frustration.
- ”En vanlig missuppfattning är att man inte är bra på att skriva generellt, eller [kan] skriva formella texter” (utredare). Detta är en felaktig och mycket begränsande fördom om dyslexi som kan påverka vilka arbetsuppgifter och vilket ansvar man blir tilldelad på sin arbetsplats.
- ”Jag får höra när jag läser eller skriver att 'du har ju inte så grav dyslexi' eller 'du läser ju snabbare än jag.'” (lärare). Det finns olika grader av dyslexi, och den kan te sig olika för olika människor. I många fall kräver det en större ansträngning att skriva korrekt och även längre tid att skriva något på den kvalitetsnivå man eftersträvar.
- "Mina arbetskamrater talade inte om för mig att jag hade skrivit fel för de vågade inte det, för de trodde dom skulle såra mig så mycket..." (kontorsassistent). Det är säkert många chefer eller arbetskamrater som menar väl, men det är förbarnsligande att utgå ifrån att kollegorna med dyslexi inte har självinsikt eller inte kan ta kritik. Att känna att man inte blir behandlad som en vuxen person, leder förstås till frustration, speciellt på arbetsplatsen.
Det allra första steget är att, som chef, ställa frågan om läs- och skrivsvårigheter till sina medarbetare. När man väl har kartlagt att det finns ett visst antal medarbetare med dyslexi, gäller det att inkludera detta i kompetensutvecklingsinsatser.
Många arbetsplatser behöver också påminnas om att dyslexi är en funktionsnedsättning och att enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om arbetsanpassning ska arbetsgivaren göra justeringar i arbetsmiljön för att personer som har dyslexi ska kunna prestera på lika villkor.
Det finns också ett ökande antal digitala verktyg som kan underlätta arbetet för människor med dyslexi. Arbetsplatser borde ha dessa som alternativ i sina IT-paket. Dessa verktyg blir bara bättre med hjälp av AI. Enligt Linkedins undersökning, menar nära 63 procent av respondenterna med dyslexi att AI kan hjälpa dem så att de kan fokusera på de områden där de presterar bäst. Hela 66 procent tror till och med att AI kan skapa bra möjligheter till karriärutveckling. Offentliga organisationer såsom myndigheter och kommuner bör föregå med gott exempel och upphandla digitala verktyg som kan integreras med de IT-miljöer de jobbar i.
Arbetsgivare och chefer behöver ta samtalet om dyslexi och investera i kompetensutvecklingsinsatser. De organisationer som är måna om att utveckla sina talanger kommer genom mer kunskap och en positiv inställning till nya digitala verktyg att kunna skapa inkluderande arbetsplatser och attrahera ny talang. Något som är avgörande för att lyckas i en tid där talangkampen är den största utmaningen.