För de flesta innebär sommaren efterlängtad avslappning och en stunds frihet från arbetslivets ekorrhjul. Många av oss välkomnar gärna sommaren med ett svalkande glas i goda vänners lag på en uteservering med utsikt över Fyrisån eller Linnéträdgårdens prunkande grönska. Ironiskt nog är det få som inser hur mycket arbete Uppsalas krögare lagt ned för att få servera det där svalkande glaset.
Alkoholservering omgärdas av en rad stränga krav och regler: krav på matservering, serveringstider, platsavgränsning och mycket annat. Till det kommer stående tillsyn med risk för att förlora serveringstillståndet.
Alkohol är inte en vara som alla andra, så det finns goda skäl till att den omgärdas av fler regler än andra varor.
Reglerna och tillsynen behöver dock utformas så att det blir lätt att göra rätt. Genom klok och effektiv myndighetsutövning kan en kommun förena trygg alkoholservering med ett blomstrande krogliv.
Alla kommuner utgår från samma alkohollagstiftning och gör samma prövning. Det borde borga för snarlika handläggningstider och kostnader för ett serveringstillstånd i hela landet.
Verkligheten är dock en annan. Den tid och kostnad som krävs för att få serveringstillstånd är ett nästan slumpartat lotteri utan tydliga regler.
Näringslivets Regelnämnd granskade år 2020 landets kommuner och fann mycket stora skillnader mellan kommunernas handläggning av serveringstillstånd.
Handläggningstiderna för en exempelrestaurang varierade från 1 vecka till 12 veckor, och kostnaderna varierade mellan 4 000 och 18 000 kronor. Med en handläggningstid på 8 veckor och en självuppskattad kostnad på 16 000 kronor hör Uppsala till landets sämre kommuner.
Alkoholtillsyn är inte det enda område där Uppsala kommun har stor förbättringspotential i arbetet med att främja sitt krog- och restaurangliv.
Den senaste tiden har vi med frustration följt turerna kring kommunens planerade ”sommargata” i bland annat UNT (27/6).
Med kort varsel och obefintlig dialog meddelade kommunen berörda företagare att den planerade sommargatan med utökade uteserveringar inte blir av.
Restaurang- och kaféföretagare utmed gatan hade redan investerat i nya utemöbler och anställt extra personal och blev förståeligt nog mäkta irriterade.
Efter krögarnas kritik ändrade sig kommunen – igen. Det skulle bli en sommargata trots allt. Det hedrar Uppsala kommun att de medger sitt misstag och rättar det så gott det går. Sommaren är dock här och skadan är skedd. Berörda restauranger och kaféer har redan gått miste om viktiga intäkter.
Alla företagare är väl medvetna om att utgifterna inte kan överstiga intäkterna. De har full förståelse för att det utmanande kostnadsläget gör att kommunen måste minska sina utgifter. Många av dem sympatiserar säkerligen med kommunen då de befinner sig i exakt samma situation själva.
Kommunens obefintliga dialog, dåliga framförhållning och tvära kast mellan olika besked är dock svår att känna någon sympati för. Med goda förutsättningar kommer småföretagen att blomstra. Med lite sämre förutsättningar kommer de – med viss möda – att överleva. Förutsättningar som hela tiden ändras utan förvarning riskerar dock att knäcka småföretag.
Det finns goda skäl för Uppsala kommun att främja ett rikt och varierat krogliv. Livsglädjen i att mötas under lättsamma former är en stark drivkraft för människor.
Enligt en undersökning teknikkonsulten WSP genomförde år 2021 tycker 40 procent av svenskarna att det är viktigt med tillgång till kaféer och restauranger i sitt närområde. Det gör det till den enskilt viktigaste faktorn för ett områdes attraktivitet – viktigare än till exempel tillgång till grönområden och vårdcentral. Nöjeslivet och besöksnäringen är därmed viktiga verktyg för en kommun i konkurrensen med andra kommuner om arbetskraft och skattebetalare.
Uppsala kommun har inte råd att vaska arbetstillfällen på grund av undermåliga tillståndsprocesser eller bristande företagardialog. Ändå kämpar många lokala krögare i motvind. Här har kommunen en viktig sommarläxa att göra.