Replik
Är Rickard Malmström enbart dåligt påläst om årets licensjakt på lodjur i Uppsala län, eller vilseledd av sin egen övertygelse?
Sin trovärdighet offrar han i flera felaktiga påståenden. ”Lodjuret är i dag hotat av utrotning i hela Europa,” ”Sveriges riksdag ställer krav på länsstyrelser att hålla antalet lodjur på en miniminivå”. Agerandet påstås stå i strid med EU:s Artskyddsförordning.
Riksdagen har slagit fast att de stora rovdjuren, däribland lodjur, hör hemma i den svenska naturen och ska finnas i eller återvända till sina naturliga utbredningsområden. Samtidigt ska tamdjurshushållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. För att uppnå detta kan viltstammar behöva begränsas med jakt. Det strider inte mot EU:s Artskyddsförordning.
För lodjur anger Naturvårdsverket gynnsam populationsstorlek vid 870 individer utifrån rådande bytestäthet. Livsmiljön uppges ha bra kvalitet, likaså framtidsutsikterna och bevarandestatusen gynnsam med uppskattningsvis 1244 djur. Att rovdjuren har gynnsam bevarandestatus åligger Naturvårdsverket. Är förutsättningarna uppfyllda kan beslut om licensjakt delegeras till länsstyrelsen.
Fastställd miniminivå för lodjur i Sverige är 147 föryngringar. Därav 63 i mellersta förvaltningsområdet. Där ingår Uppsala län med miniminivån 10 och förvaltningsnivån 12 föryngringar. Däremellan ska lodjursstammen förvaltas. Senaste inventering visar att förvaltningsnivån med råge är överskriden. Utrymme finns således för högre licenstilldelning än 8 lodjur. Att Sveriges riksdag skulle kräva att länsstyrelserna håller antalet lodjur på en miniminivå är helt befängt.
Hur enkelt man skyddar sina tamdjur från lodjursangrepp vet förstås Malmström bättre än de djurägare som har egna erfarenheter. Någon rimlig anledning eller lagstöd för att medvetet hålla nere antalet individer av en hotad och skyddad art genom licensjakt kan han heller inte se. Vad lagstöd anbelangar torde det mer än något ha vänts ut och in på i den okynneskarusell av överklaganden som Malmströms själsfränder oförtrutet ger upphov till.
Att sedan Malmström som rör sig i naturen varken ser lodjur eller noterat lodjuret som en potent rådjursjägare styrker snarast hans sätt att röra sig i naturen. Att även blanda in de ”sälar som simmar längs Upplandskusten” i försök att profilera sig och sitt parti i en sälarnas ”änglakör”, oaktat ett övergripande nationellt intresse av att begränsa sälstammarnas allvarliga skada på det kustnära fisket gör inlägget än mer frustrerande