Utifrån 135 yttranden över detaljplaneförslaget för Valsätra 1:9 och 1:4, som innebär byggande i unik naturmark, har Föreningen Malma by och ängar tagit tempen på Uppsalas planering.
Kommunens planering är rent febrig och ett hast- och lappverk där bristerna skyls med kommunikationsinsatser. Det liknar hur ett mjukvaruföretag med positiv marknadsföring presenterar nya fantastiska produkter men sedan låter användarna stå för tester och leva med bristerna. Bland de 135 yttrandena ges exempel på häpnadsväckande brister. Den största bristen är att syftet med planförslaget inte uppnås. Två motstående intressen ska nämligen tillgodoses – byggande av bostäder och bevarande av naturmark. Föreningen Vårda Uppsala påpekar att enligt plan- och bygglagen (PBL) ska övervägandena mellan exploaterings- och bevarandeintressena redovisas, vilket inte görs i förslaget.
När det gäller byggandet inleder det kommunala bolaget Uppsala Vatten sitt yttrande med att miljötillståndet för Kungsängsverket är begränsat och riskerar att överskridas inom kort. Då kan man inte bygga. Varför behöver ett kommunalt bolag påpeka detta för planerarna och beslutsfattarna? Vore det inte i linje med PBL att i förslaget beskriva brasklappen som en planeringsförutsättning (gäller alla detaljplaner som nu tas fram)?
Ett annat exempel på brist är hanteringen av byggande inom vattenskyddsområde med risk för penetration av skyddande lerlager och påverkan på dricksvattenförsörjningen. De nya lärdomarna om Uppsalaåsen från PFAS-målet måste skyndsamt in i planeringen för att inte äventyra dricksvattnet.
Ett tredje exempel är att hantering av dagvatten inte kan ske inom detaljplaneområdet. Uppsala Vatten skriver till och med att planförslaget inte är genomförbart på grund av detta. Länsstyrelsen föreslog redan 2018 övergripande utredningar ”för att få en helhetsbild av hantering av dagvatten, infrastruktur och grönstrukturer, i stället för att skjuta arbetet till varje enskild detaljplan”. Ett fjärde exempel är att gaturummets utformning inte följer Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga (BFS 2011:5, ALM 2).
Bevarandet av naturmark är skissartat och beroende av framtida beslut om nödvändig skötsel. Flera av de högsta naturvärdena finns inom området för bebyggelse och kan inte kompenseras inom förslagets naturmark. Värdena är beskrivna i underlagen till översiktsplaneringen och kommunen själv anger att förslaget medför stor negativ påverkan på dessa. I flera yttranden uppdateras och fördjupas dessutom kunskapen om naturvärdena. Bebyggelsen sker alltså på bekostnad av värdefull naturmark och därmed är inte syftet uppfyllt.
Vi beklagar avsaknaden av engagemang och yttranden från stadens två universitet, vilka bägge är statliga myndigheter. Det hade vi förväntat oss då det angränsande Natura 2000-området Bäcklösa är ett riksintresse och universiteten har omfattande forskning som kunnat vara underlag. Länsstyrelsen påpekar att påverkan på riksintresset av kumulativa effekter från denna och andra planer i närområdet inte beskrivs.
Med kunskapen som yttrandena tillfört bedömer vi att planförslaget är direkt olämpligt och att planarbetet ska avbrytas. Vid kontakter med politiker får vi ofta höra att man behöver kompromissa och inte kan få allt. Förslaget är ingen kompromiss utan bara bristfälligt.
Hur ska nu Uppsala få planeringen på banan igen? Långsiktig hög feber är inte hälsosamt och nedkylning krävs. Ge duktiga planerare den tid och det utrymme som behövs. En stor stad som Uppsala med två universitet ska inte kunna kritiseras för att lagar och regler för planering inte följs, vilket det ges exempel på i flera yttranden. När planerarna skapat ett gediget och sakligt underlag måste tydlighet och samordnad användning av begrepp öka innan man kommunicerar planeringen. Här liksom i många andra fall är inte lösningen flera spår.
För Föreningen Malma by och ängar