Regeringens nya infrastrukturminister, Thomas Eneroth (S), ska få några goda råd av mig inför den 31 augusti då Trafikverket presenterar den nationella transportplanen för 2018–2029.
Ministern kan nu lösa utbyggnaden av fyrspår på sträckan Uppsala–Stockholm.
En ny infrastrukturminister måste börja med att lösa de mest angelägna sträckningarna i landet. Thomas Eneroth har, till skillnad från sin företrädare, sagt att han vill bygga en infrastruktur så att hela landet kan leva och utvecklas. Låt oss se det!
Målet med en bättre infrastruktur är att underlätta för person- och godstransporter från norr till söder och från öster till väster.
I dag fungerar inte det i vårt land. Problemet är den barriär som finns i Mälardalen.
Det gäller fyrspår mellan Uppsala och Stockholm, nybyggnaden av Arosbanan mellan Västerås och Uppsala, förbättringar av Dalabanan mellan Mora och Uppsala via Sala och Avesta, förbättringar av väg 55 mellan Uppsala och Norrköping och förbättringar av väg 288 från Östhammar och Hargshamn till Uppsala och söder, väster eller norrut.
I april 2015 frågade jag den dåvarande infrastrukturminister varför inte landets fjärde största stad var med i den så kallade Sverigeförhandlingen. Den innebär utbyggnad av snabbspår Stockholm – Göteborg och Malmö. Ministern svarade att sträckan Skavsta/Arlanda och Uppsala är med i Trafikverkets utredning. När utredningen var klar skulle regeringen ta ställning till eventuella åtgärder.
Med andra ord ingen förståelse för vad det innebär med ett stopp på järnvägen mellan Uppsala och Stockholm.
Det påverkar vidare transporter mot Gävle, Sundsvall, Falun, Borlänge och ända upp till Narvik och ännu längre. Ingen förståelse för vad ett stopp kostar företag och personal som dagligen pendlar mellan våra två stora städer.
Arosbanan knyter på ett smidigt sätt knyta ihop både person – och godstrafik mellan Eskilstuna, Västerås, Enköping, Uppsala och Arlanda. Något som inom en snar framtid kommer att bli en viktig resrutt, då befolkningen i den regionen ökar snabbt.
I mars 2016 ställde jag en fråga till ministern om Dalabanan. Här finns behov av förbättringsåtgärder. Svaret var märkligt.
Det hänvisade till att stora summor hade satsas där under alliansregeringens tid. Planen var att fortsätta satsningarna, men det har vi inte sett mycket av. Dessutom är det Trafikverket och inte regeringen som ansvarar för underhållsåtgärder, förklarade ministern. Undrar om ministern inte visste varifrån pengarna kommer? Jag förväntar mig, att Thomas Eneroth tar sin uppgift som ansvarig för myndigheten på större allvar.
Infrastrukturministerns ansvar gäller också vägnätet, sjöfarten och flyget.
För väg 55 är det stora problemet Hjulstabron. När bron i Södertälje är avstängd finns bara två vägar över Mälaren: Hjulstabron och Kvicksundsbron.
Sjötransporter på Mälaren ökar och även den tunga trafiken på vägen. Hjulstabron öppnas en gång i timmen eller vid anrop. Det ställer till stora problem på den smala vägen inte minst när bron fastnar. Hjulstabron är ett akut problem.
I Hargshamn har man nu äntligen fått tillstånd att muddra hamnen, vilket betyder att flera godstransporter till övriga Sverige kommer att fraktas via vägnätet därifrån.
För att knyta ihop vårt land måste Mälardalen passeras.
Transporter av personer och gods ska ske på ett miljövänligt sätt. Kombinationer och byten av transportslag är viktigt och ska underlättas. Nu har den nya infrastrukturministern möjlighet att gå från ord till handling och jobba för att hela landet ska leva. Ge människor förutsättningar att bo där de önskar. Medverka till att företag och arbetsplatser kan finnas i hela Sverige och förses med varor och tjänster. För mig som Ccnterpartist är det självklart och då måste landet knytas ihop. En fungerande infrastruktur är en förutsättning för det.
Jag ser fram emot att infrastrukturministern och regeringen lyssnar på Centerpartiet så att vårt land inte delas utan hänger ihop.
Solveig Zander, riksdagsledamot (C), Uppsala län