REPLIK
Det finns en bred majoritet i riksdagen för att strandskyddsreglerna måste reformeras. Sedan lagen tog form på 50-talet har både friluftslivet och Sveriges landsbygdsområden väsentligt förändrats. I vissa delar av landet finns kommuner med fler vattendrag än invånare. Här, precis som i vårt län, ser kommunala företrädare att dagens strandskydd utgör ett hinder för utveckling och att kunna planlägga tomtmark i attraktiva områden. Så kan det inte fortsätta.
När regelverket inte gör skillnad på stränder i exploaterade skärgårdsområden och på mark vid diken långt från närmsta bebyggelse, riskerar det att tappa sin legitimitet. När lantbrukare finner att strandskyddet hämmar deras möjligheter att göra insatser för att öka biologisk mångfald, visar det på vikten av att anpassa reglerna och göra dem mer tillämpliga. Därtill är det orimligt att Uppsala kommun inte har fullt mandat att bevilja privata fastighets- och markägare möjligheter att uppföra sjöbodar, bryggor eller båtplatser.
I Centerpartiet är vi säkra på att det går att göra en reform av strandskyddet utan att göra avkall på miljö- och naturvärden. Till skillnad mot Maria Gardfjell (UNT 24/1), vars parti inte är representerat i alla kommuner, har vi många aktiva i hela landet som länge behövt hantera de stelbenta reglerna och sett behovet av en reform. Miljöpartiet har länge motsatt sig alla former av förändringar och sällan medgivit att det ens finns några problem med strandskyddslagen. Partiet har exempelvis varit mot att den kommunala nivån ska få mer inflytande över besluten. Därför är det glädjande att man i och med Januariavtalet tänkt om, och ställer sig bakom att aktivt bidra till en mer flexibel lagstiftning.
Utifrån den utredning som nu lagts fram, är vi övertygade om att våra två gröna partier med våra erfarenheter kan bidra till en välbehövlig modernisering av strandskyddet – i Sverige och i Uppsala kommun.