I Uppsala kommun jobbar minoritetsstyret aktivt för miljonrullning av spårväg. Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) och Centerpartiet (C) kritiserar detta på olika sätt i Uppsala kommun men i regionen verkar däremot M, KD och C partier vara för förslaget. När Sverigedemokraterna (SD), det enda partiet som har samma linje i både region och kommun, påpekar detta kommer man med dåliga bortförklaringar och skyller ifrån sig. Det håller inte. Det är dags att nämnda partier bestämmer sig för om de vill ha spårväg eller inte.
Det var på kommunstyrelsens sammanträde den 20 oktober som det framgick – efter en fråga från SD till tjänstemännen – att Region Uppsala för egen del vill ha och verkar för spårväg.
I regionen har SD framfört att Region Uppsala borde sluta verka för och lägga pengar på spårvägsplanerna. Särskilt eftersom Uppsala kommun faktiskt inte slutgiltigt har fattat beslut om valet av kapacitetsstark kollektivtrafik än. Valet står mellan spårväg och busslösningen Bus Rapid Transit (BRT). Regionen föregår alltså de demokratiska processerna och underminerar Uppsala kommuns framtida ställningstagande. När SD lyfter upp detta i olika forum, såväl i nätforum som i regionfullmäktige, kommer styret med bortförklaringar. Det påstås att regionen minsann inte aktivt verkar för det ena eller det andra alternativet. Det stämmer uppenbarligen inte.
Nivån borde vara högre än att komma med dessa bortförklaringar. Det går faktiskt inte att outsourca ansvaret till kommunen, rycka på axlarna och påstå att man inte har någon rådighet i frågan. Regionen har faktiskt en möjlighet att stoppa spårvägsplanerna. Om regionen säger nej till avtalet med kommunen skulle ett rejält lass med grus kastas i spårvägsmaskineriet, till den grad att det inte skulle rulla i Uppsala. Här har styret i regionen, till skillnad mot vad de påstår, ett rejält ansvar. Det är dags att de tar det. Om de vill ha spårväg är det lika bra att de är ärliga med det, men om de inte vill ha spårväg ska de också stoppa det. Argumenten för att stoppa miljardrullningen av spårväg har de redan, det är bara att de pratar med sina kollegor i kommunen. Eftersom kommunikationen mellan de olika organen dock verkar vara bristfällig kan några argument ges här: enorma kostnader, obefintlig flexibilitet och orättvis fördelning av skattemedel.
Förvirringen förstärks ytterligare eftersom det bara var drygt ett år sedan M i kommunen svängde i spårvagnsfrågan, från att vara för, till att vara emot. Nyligen svängde de också i frågan om överexploatering av Sydöstra staden, från att vara för, till att delvis vara emot. KD i kommunen har också den märkliga hållningen att de vill ha spårväg – men bara på en delsträcka i Södra Uppsala. Då får man det sämsta av två världar: stora kostnader men ändå inte en kapacitetsstark kollektivtrafik. C å andra sidan protesterar högljutt mot spårväg i kommunen, men sitter med ordförandeklubban i regionens kollektivtrafiknämnd, där man alltså verkar för spårväg.
Det är dags för M, KD och C att vara ärliga mot väljarna och bestämma sig för vilken fot de ska stå på. Som det är nu har ett antal väljare röstat på nämnda partier i tron om att få borgerlig kollektivtrafikpolitik, men i stället fått miljöpartistisk. Glatt sätter de sig i baksätet och låter Miljöpartiet styra spårvagnsplanerna.
Det är dags att de tar sitt ansvar i regionen, är tydliga mot väljarna och stoppar spårvägen, om det nu är det de vill. SD undrar vidare vad som skulle ske om M, KD och C skulle fortsätta sitta i styret i regionen efter nästa val, och om deras kollegor får makt i Uppsala kommun: skulle de fortsätta motarbeta varandra i denna fråga då också?
Det är tydligt att det bara finns ett parti som är konsekventa och har samma linje både i Uppsala kommun och Region Uppsala. Det är SD som är garanten, både i kommun och region, för att stoppa spårvägsplanerna. Det är SD man ska rösta på om man vill ha en varsam utveckling av Uppsala och flexibla och prisvärda kollektivtrafiklösningar.