453 dagars väntan är 453 dagar för länge. Det var ändå den genomsnittliga tiden som en Uppsalabo för några år sedan fick vänta på ett anpassat boende enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Tyvärr har inte läget förbättrats nämnvärt. Väntetiderna för ett lämpligt LSS-boende är så långa att kommunen riskerar viten av Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det är onödiga utgifter av skattemedel som i stället hade kunnat gå till att tillskapa nya boenden.
2019 satsade dåvarande styret 88 miljoner kronor över tre år för att skapa fler LSS-bostäder. Några ytterst få nya bostäder har tillkommit, men inte nära nog så många som utlovades. Pengarna har däremot gått åt till kompletterande insatser då bostad inte kunnat erbjudas enligt fattade beslut. Köerna är fortsatt alldeles för långa.
Det är rent ovärdigt att människor med funktionsnedsättning inte får ett anpassat boende i tid.
Det är dags att Uppsala kommun gör betydligt mer för att få fram fler LSS-boenden – och vi moderater ser möjligheter där andra ser hinder.
Uppsala har inte bara problem inom LSS, även äldreomsorgen har stora utmaningar. Inom äldreomsorgen och hemtjänsten har det förekommit fruktansvärda övergrepp på äldre och bristande rutiner vid rekrytering av personal har utgjort en av flera brister.
Ovanpå detta har vänsterstyret avskaffat LOV (lagen om valfrihet) vilket leder till att valmöjligheten inskränks. I stället förpassas Uppsalas äldre till att få välja på ett mindre urval av äldreboenden som vänsterstyret tillåtit, där lejonparten som av en händelse råkar vara kommunala.
Situationen har lett till att Uppsala har en övertalighet av platser, som dessutom riskerar att öka vilket gör att privata aktörer funderar på en delvis avveckling. Finns en övertalighet inom äldreomsorgen, och en undertalighet inom LSS, borde det inte vara alltför knepigt att få matematiken att gå ihop.
Genom att bygga om eller omvandla äldreboenden till LSS-boenden där det är möjligt kan situationen både för företagarna och för personer med funktionsnedsättning förbättras.
Problemet är att det tar för lång tid. Fastighetsbolag som kontaktat kommunen med en önskan om att omvandla äldreboenden till LSS-bostäder möts av långa byråkratiska processer och handläggningstider på i värsta fall fyra till fem år innan en ombyggnad kan ske.
Uppsala måste vara mer snabbfotad än så. Därför har vi moderater lämnat in ett nämndinitiativ där vi vill att kommunen ska ta fram ett snabbspår för omvandling av äldreboenden till LSS-boenden. Uppsala bör också planera för möjligheten att LSS-boende och äldreboenden sammanläggs.
Detta skapar en ökad nöjdhet för de boende som trivs i varandras sällskap samtidigt som kommunen åtnjuter en flexibilitet mellan de två uppdragen. Upplägget har varit ett framgångsrecept ibland annat danska Roskilde, och borde vara möjligt i Uppsala med.
För att höja konkurrensen, kvaliteten och valfriheten inom äldreomsorgen vill vi se ett återinförande av LOV för att bättre möta våra äldres behov. Vi tror inte att kommunpolitikerna vet bäst vilka behov och preferenser den äldre har, utan det måste rimligen bestämmas av den äldre och dess anhöriga.
En annan viktig åtgärd är att beslut inom LSS behöver bli tydligare för våra brukare. Idag kan det vara svårt att förstå varför ett visst beslut har fattats eller hur det kan överklagas. Vi föreslår därför att Uppsala kommun inför muntlig delgivning av LSS-beslut, vilket skulle ge brukarna möjlighet att få svar på sina frågor och förstå beslutets konsekvenser. Detta skulle skapa en bättre transparens och trygghet i kontakten mellan kommunen och brukarna.
Det är ovärdigt att människor står i kö när det samtidigt finns outnyttjade boenden som snabbt kan omvandlas för ett nytt allmänt ändamål. Det är dags att vi som kommun tar vårt ansvar och levererar kvalitet utifrån vårt uppdrag – inte köer och långdragna administrativa processer. Det är dags att vi levererar både för våra brukare inom LSS och för våra äldres skull.