Svenska naturskyddsföreningens Marianne Kahn och Johanna Sandahl anser att ekologisk odling är den rätta vägen mot ett hållbart jordbruk. Men efter att ha läst deras artikel ”Byt till ekologiskt!” i UNT den 28/12 går det inte komma ifrån att de bortser från eller tonar ner vissa besvärande fakta som inte passar in. Något som de själva anser att SLU-forskarna gör som har kritiserat det ekologiska jordbruket.
Byt till ekologiskt låter enkelt. Då löser vi miljöproblem och jordbruket kommer att utvecklas i hållbar riktning.
Visserligen blir skördarna mindre men enligt naturskyddsföreningen är detta inte ett problem. De anser att det finns tillräckligt med livsmedel på global nivå.
Att människor hungrar beror inte på brist på mat utan på fattigdom, menar man. Då är det väl rimligt att producera mat effektivt och billigt? Tyvärr är ekologiska metoder inte effektiva i detta avseende.
Markens eget begränsade växtnäringsinnehåll är varken tillräckligt eller uthålligt utan måste underhållas. Förbiser man detta utarmar man marken och försämrar bördigheten. Det är erfarenheter och kunskap, som är lika gamla som jordbruket självt.
Utöver kväve behöver en gröda ungefär 15 grundämnen till för att utvecklas bra. Det spelar ingen roll om den är ekologiskt eller konventionellt odlad. Kahn och Sandahl slår fast att ett grundläggande problem med dagens jordbrukssystem är att det cirkulerar alltför stora mängder lättlösligt kväve. Kväve som dessutom har sitt ursprung i konstgödsel.
Vad de och många glömmer eller bortser från är att utan tillfört lättlösligt kväve, ger odlingen mycket klent resultat. Det är ett allmänt accepterat förhållande som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Lättlösligt kväve är alltså en nödvändighet i all odling och är en realitet även inom det ekologiska jordbruket, men det tonas gärna ner. Att det förhåller sig så beror på att alla odlare oavsett inriktning vill få en bra skörd – en belöning för arbetet. Därför använder även ekologiska odlare gödselmedel som är särskilt anpassade för deras odlingsinriktning. Gemensamt för dem är dock att de inte är särskilt effektiva.
Stallgödsel är viktigt i detta sammanhang. Framgångsrik ekologisk odling utan tillgång till stallgödsel är nästan otänkbart.
Nu för naturskyddsföreningen och många andra fram att vi ska minska konsumtionen av kött. Det finns goda skäl för det, men det för också med sig att tillgången på stallgödsel blir mindre eftersom vi inte behöver djur och då försämras förutsättningarna att byta till ekologiskt avsevärt. Här har naturskyddsföreningens representanter inte tänkt färdigt.
Inte blir det bättre heller när de förespråkar fleråriga grödor för att minska näringsläckaget. Om vi inte ska plantera skog, som verkligen är flerårig, är det bara vallodling som kan komma ifråga. Det är tyvärr bara djuren som kan tillgodogöra sig hö, ensilage eller bete och ska vi ha någon nytta av åkermarken måste vi därför ta tillbaka djuren, och så vi är tillbaka där vi började.
Begreppet ekologiskt lantbruk är inte särskilt lyckat, men numera allmänt accepterat. Men att som motsats till ekologiskt lantbruk kalla andra jordbrukssystem för oekologiska är att gå för långt. Det förvirrar och misstänkliggör. Med tanke på den ursprungliga betydelsen av ordet ekologi – läran om samspel i naturen – kan inget vara oekologiskt.
Alla jordbruksmetoder påverkar omgivningen, även det ekologiska lantbruket. Bättre då att som förut använda begreppet konventionellt lantbruk.
Till sist en kommentar om prisskillnaderna mellan ekologiskt och konventionellt framtagna produkter. Skillnaden ska uteslutande motiveras av att det är dyrare att producera ekologiskt. Mot det finns inget att invända.
Men betalar du ett merpris för ekologiska produkter i tron att de dessutom håller högre kvalitet än andra så blir du lurad.
Lennart Mattsson, AgrD, tidigare forskningsledare SLU