Under den sanste sverigedmokratiska valvakan yttrades en rasistisk ramsa, detta är tyvärr inte förvånadnde menar Carl Sträng och Maja Nilsson från luf.
Vi som är aktiva i Liberala ungdomsförbundet har i valet pratat med många väljare på gator, torg och vid deras ytterdörrar. Nu är det dags för Liberalerna att erkänna det de allra flesta liberalt sinnade väljare vi möter i Uppsala län säger: att vi inte har något gemensamt med Sverigedemokraterna. För oss är det centralt att man, oavsett bakgrund, etnicitet, kultur, kön ska ha samma grundläggande rättigheter. Sverigedemokraterna har under mindre än två år kommit med skandal efter skandal och demonstrerat att de inte ställer upp på något av det här. Hur mycket ska vi tvingas stå ut med?
“Ausländer raus”, skanderades på Sverigedemokraternas valvaka tidigare i år. Det var inte första gången något skandalomsusat uttrycktes på en SD-valvaka. Om vi ska vara ärliga är vi inte chockade över att de skulle ropa ut den högerextrema ramsan. Att utlänningar ska lämna landet är och har alltid varit centralt för Sverigedemokraternas politik, oavsett hur stor eller liten invandringen för stunden har varit. Det har inget att göra med att se verkligheten som den är. Sverigedemokraternas existensberättigande är att vara emot invandring.
På grund av tidösamarbetet utreds nu den så kallade informationsplikten. Den skulle innebära att alla offentligt anställda skulle ha en skyldighet, enligt lag, att rapportera personer som inte har rätt att vara i landet. Dessa lagar är så långt från Liberala värderingar det går att komma, det skapar en otrygghet i landet. Det riskerar att rasera förtroendet för staten. Dessutom tvingas tjänstemän som inte har något att göra med migrationsfrågor att bli verktyg i den politiska jakten på invandrare. SD:s politik riskerar att sortera hela samhället i etniska och politiska fack.
Denna vi-mot-dem-politik riskerar nu att äta upp hela vårt politiska samtal. I det nya politiska landskapet avgör blocktillhörighet och inte politik. Ska exempelvis vi förväntas jubla om SD vinner och Centerpartiet förlorar trots att vi står betydligt närmare C än SD i nästan alla politiska frågor? Sådan är blockpolitikens logik.
I väljarnas ögon är vi ofta att likställa med SD. Vilket blir väldigt fel då liberaler oroar sig för är främlingsfientlighet och minskad individuell frihet. Liberala väljare ska inte behöva känna att deras röst stöttar det pågående samarbetet där Liberalerna står med händerna bakbundna.
Att vi kunde försäkra liberalt sinnade väljare om att Liberalerna här i Uppsala-län, partiets toppkandidater i valet, och vi själva är skeptiska till SD-samarbete räckte sällan hela vägen. Dessa väljare valde ofta andra partier som stod längre i från SD för att skicka en signal till oss. Att vi ändå klarade oss kvar i Europaparlamentet kan vi nog tacka partiets starka toppkandidater och våra starka lokala kandidater för, som alla har byggt ett förtroende för sig själva som kritiska till SD-samarbetet.
Det här är inte oprovocerat klagande och SD-tourettes, utan att lyssna på vad våra potentiella väljare oroar sig för. Vi pratar inte om SD i stället för att prata om reformer, vi pratar om att distansera oss från SD så att vi kan återgå till att prata om de reformer väljarna inte ville låta oss prata om i valrörelsen.
Viljan att behålla ministerposter kan inte rättfärdiga att åsidosätta våra värderingar. Våra väljare och framförallt våra potentiella väljare ser detta alltför tydligt. Nu är det dags att visa alla de vi pratat med i valrörelsen vad vi står för. Det är galenskap att förknippa sig med den politiska rörelsen vi står längst i från. Liberalerna bör lämna regeringen för att vi ska kunna ge oss själva friheten att sätta sig i opposition mot farlig och polariserande SD-politik.