Den tredje vågen av pandemin är tillsynes över precis samtidigt som den tredje löneöversynen är klar i det treåriga löneavtalet Vårdförbundet och SKR (Sveriges kommuner och regioner) tecknade 2019. På tre år var Vårdförbundets mål att särskilt yrkesskickliga skulle öka sin lön med 10 000 kronor, men hur har arbetsgivaren tagit ansvar för sin del av avtalet?
Löneavtalet har en stark koppling till att vi behöver bli fler barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, det är en del av lösningen på kompetensförsörjningens svårigheter: att det finns möjlighet till löneutveckling på arbetsplatsen. På så vis finns möjlighet att behålla erfarna kollegor som också kan stötta nya kollegor. Nya kollegor får en bra start i yrkeslivet och alla ser att det finns en framtid för det finns en löneutveckling som motsvarar min kompetens och mitt ansvar. Blir vi fler och behåller fler, då blir också arbetsbelastningen rimlig.
Under pandemin har vi alla hört om statsbidrag för att säkra vården men också för att ta hand uppskjuten vård och säkra tillgänglighet. När vi pratar tillgänglighet behöver vi vara tydliga med att det oftast handlar om tillgången på Vårdförbundets fyra yrkesgrupper. Men enligt arbetsgivaren kan inte dessa pengar läggas på löner, däremot används de till kortsiktiga ersättningar som på inget vis löser problemen på sikt.
Utfallet i årets löneöversyn i Region Uppsala är det lägsta på många år samtidigt som tendensen är att det läggs mest pengar på de med få år i yrket, precis tvärtemot syftet med avtalet. I kommunerna ser vi samma tendens till att fördela mer pengar till de med färre år i yrket. Vi har kommuner där utfallet samtidigt varit lägre än normen på svensk arbetsmarknad. Skäms. Men det finns goda exempel och det går att göra om och göra rätt när det blivit fel. Efter lågt utfall i Östhammars kommun träffade vi politiken som efter det beslutade att ge 3000 kronor mer till alla sjuksköterskor utöver löneöversynen. I Älvkarleby kommun fanns redan en god dialog och därmed en plan för att använda löneavtalet på ett klokt sätt i kombination med ett utfall på 5,4 procent.
Nu är det inte säkert att det blir en fjärde löneöversyn med detta avtal, men vi får sannolikt räkna med att en fjärde våg av pandemin kommer. När det handlar om pandemi, uppskjuten vård och kompetensförsörjning behöver nämligen alla arbetsgivare ta sitt ansvar för sin del av avtalet: sluta med bortförklaringar, åtgärda problemet: budgetera för möjlighet till löneutveckling så att vi blir fler som kan göra jobbet.