Detaljplan för den planerade skolan i Gamla Uppsala.
I UNT 22/1 skrevs att prognosen för elevunderlaget sjunkit och att det finns en osäkerhet kring framtiden för flera skolor; Flogsta, Bälinge, Eriksberg och Gamla Uppsala.
Det kan inte nog betonas vikten av lokal tillgänglighet av förskolor och grundskolor i stadsdelar för familjer. Det är viktigt både för den sociala aspekten att föräldrar och elever ska lära känna varandra inom området och men också för att livspusslet, logistiken ska vara rimlig.
Prognoser är en faktor men Uppsala är en stark tillväxtregion, det måste man tro på. Då måste kommunen ha en karta och plan över skolors lokalisering och skala, och den bör man följa. Skolan ska vara en ryggrad för familjer och kommunens tillväxt.
I fallet Gamla Uppsala så har skolan funnits sedan 1918. “Turerna” kring att ersätta den gamla skolan har pågått sedan 90-talet. Då var jag verksam inom Hem&Skola, och bygget av en skola diskuterades flera gånger med kommunen då skolan inte uppfyllde alla krav som ställdes på en skola. En föräldragrupp finansierade och uppförde en utbyggnad. Själv såg jag till att en offert togs fram för att uppfylla ventilationskraven som sedan genomfördes av kommunen.
Bemötandet från kommunen, oavsett politisk färg, var på den tiden styvmoderligt och undvikande. De förordade nedläggning av skolan och bussning till andra skolor. I samband med tunnelbygget såg återigen en föräldragrupp till att bussning uteblev och att kommunen upprättade moduler. Trafikverket erbjöd under tunnelbygget kommunen att gratis uppföra en skola, men kommun avböjde.
Men vid Gamla Uppsala Villa- och Trädgårdsföreningens årsmöte 2018 med politiker från S, M, C och L var alla närvarande partier glädjande överens om att starta processen att bygga en ny skola, som nu förväntas vara klar hösten 2028.
Den andra sidan av myntet är att kommunen lever i en marknadssituation där friskolor och skolpengen verkar utgöra hinder för kommunens långsiktiga planering och beslut av större renoveringar och nybyggnader.
Dagens system med skolpeng, infört med friskolereformen 1991, innebar att vi gick tillbaka till en ersättningsmodell som gällde innan 1871.På min tid i Hem&Skola så kunde hyreskostnaden uppgå till 25-30 procent av skolpengen. Blir den för hög för att man bygger eller renoverar så blir andelen till själva undervisningen mindre. Väljer då kommunen att höja skolpengen för att kompensera hyreshöjningen, så måste kommunen också se till andra skolor – även friskolor – också får den höjda skolpengen.
Kommunen har också skyldighet som innebär att de måste ha en överkapacitet på elevplatser ifall en skola eller friskola stängs eller upphör. Dessutom kan en kommun inte säga nej om en friskola ansöker till Skolinspektionen om att etablera en skola, trots att det inte råder brist på skolplatser i kommunen.
Ska det vara så här?
Om man hade haft en skolpeng då Vaksalaskolan eller Katedralskolan byggdes, hade de då byggts?
En skola ska inte behöva dra ner på lärare eller material bara för att fastighetskostnaderna har ökat för en skola. Nya skolor ska utformas med flexibilitet och gärna vara skalbara. Investeringar och renoveringar av skolor ska göras med omdöme, långsiktighet och i tid.
Dessutom tycker jag att skolans ersättning ska baseras på antalet klasser och lärartjänster, en skolklasspeng. Hyreskostnaden kanske kan separeras från skolpengen för att inte påverka antalet lärare och material. Skalet ska inte påverka kvaliteten på undervisningen.
För övrigt tror jag ingen skulle acceptera om vi skulle avreglera polisen och införa ett system med privata och statliga poliskårer allt med vinstintresse och polispeng, men vi väljare har gjort det med skolan.
Jag förstår kommunens ekonomiska oro, men jag ber er nu inom kommunen att lyfta er från Excelbladet och se skolor som en långsiktig investering för framtiden. Uppsala är en bildningens stad, låt det genomsyra alla skolnivåer. Ni kommer att få alla barnfamiljers förtroende.