Valet på söndag är ett skifte i svensk politik. Det handlar inte om, som riksdagspartierna gör gällande, att de rödgröna bäddat för systemkollaps, eller att blågult egentligen är blåbrunt. Skiftet kommer underifrån, i form av folkligt stöd för lokala partier som ritar om vårt politiska landskap.
Lokalpartier, enligt statsvetaren Gissur Erlingsson, är ett tecken på växande misstro gentemot riksdagspartierna. Samtidigt är han skeptisk till deras förmåga att erbjuda lösningar. Efter att jag själv intervjuat majoriteten av Sveriges lokala partier – som finns i hälften av landets 290 kommuner – framträder dock hur dessa utgör handlingskraftiga alternativ till riksdagspartierna. Det handlar inte sällan om underhåll av infrastruktur (energi, bredband, VA) och fastigheter. I takt med att riksdagspartierna prioriterat sina nationella intressen, på kommunernas bekostnad, har antalet lokalpartier ökat.
Sveriges nya politiska landskap syns i regionvalet i formen av “Lokala partier i Uppsala län” (LPUL). Denna lista är skapad av merparten lokalpartier, vars kommunala väljarstöd ger LPUL goda möjligheter att vinna mandat regionalt. UNT har valt att fokusera på riksdagspartierna i regionvalet. Och visst, till en början är det svårt att hetsa upp sig över LPUL. Partinamnet är otympligt, loggan oklar, och vallöftet “fler vita rockar; färre knytblusar och kostymer inom sjukvården i Uppsala län” omständligt.
Samtidigt kan lokalpartiernas karisma – mätt i antalet personkryss – sägas bidra till att uppmärksamma regionvalet, som med fog kallas “det glömda valet“. Trots att regionens sjukvård är valets högst rankade fråga vet flertalet väljare knappt något om riksdagspartiernas kandidater. Och riksdagspartierna har i sin tur svårt att urskilja egna budgetförslag ifrån motståndarnas. Att lokalpartier lanserar LPUL vittnar om deras växande självförtroende och förmåga att kunna erbjuda alternativ i det glömda regionvalet.
På riksnivå samarbetar LPUP med Lokala partiers nätverk, som kampanjar för att väljare ska röstdela – alltså rösta på olika partier i kommun-, region- och riksdagsval – vilket är grunden för lokalpartiernas existens. Här ser vi framväxten av ett nytt sätt att tänka kring svensk demokrati som skiljer sig ifrån riksdagspartierna. Exempelvis, riksdagspartierna höjer kommunala politikerarvoden för att undvika konkurrens om riksdagsposterna. Lokala partier har inte samma strukturella intresse av att göra politiken till en karriär i sig, utan de organiseras ofta av människor med annan yrkeserfarenhet. Det blir påtagligt när lokalpartierna utser representanter till nämnder baserat på yrkeskunskap, medan riksdagspartierna meriterar sig genom lång och trogen tjänst till partiet. Skillnaden förtydligas även av hur kommunala partibidrag används för att upprätthålla centrala kanslier, vilket gynnar riksdagspartierna snarare än lokala väljare.
Vi ska dock minnas att lokalpartierna bakom LPUL är en minst sagt brokig skara: Kommunens väl i Älvkarleby bildades av utbrytare ur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på 1970-talet; så även Bålstapartiet i Håbo vid 90-talets slut; Ur kampanjen för kommundelning skapades Knivsta.nu i början av 00-talet; Borgerligt alternativ i Östhammar och Nystart Enköping var båda reaktioner mot hur positioneringar på riksnivå under 2010-talet orsakade problem lokalt (allmännyttan skulle nödtvunget säljas ut; samarbete med SD var lika med rasism; infrastruktur eftersattes för att undvika budgetunderskott). Inför valet 2022 tillkom Tierplistan, som kombinerar administrationsnedskärningar med stöd för fri tandvård, och Håbodemokraterna som arbetar för medborgarnas möjligheter att fortlöpande tycka till politiskt.
Samsynen mellan dessa omaka lokalpartier står att finna i en rad sakfrågor, framför allt: minska länstrafikens förseningar; och upprätthåll en närakut som når hela länet – om det så handlar om Enköpings lasarett eller Tierps geriatrik. Exempelvis, varför ska tio sjuksköterskor pendla till Uppsala, och i förlängningen även patienterna, i stället för att en läkare pendlar ifrån Uppsala till där patienterna bor?
Sakfrågorna synliggör LPUL:s outtalade ideologi, en sorts platsens politik, där målet är att gynna flertalet arbetande människor boende i regionens mindre orter. På längre sikt är det platsens politik som skiftar svensk demokrati, när fler lokalpartier söker skära igenom riksdagspartiernas vänster/höger-frågor till förmån för lokala koalitioner. Hur riksdagspartierna hanterar detta skifte återstår att se, men ett skifte är det alltjämt.