Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har riktat omfattande kritik mot Försäkringskassans hantering av personlig assistans. ISF lyfter fram betydande brister i utredningarna, vilket särskilt drabbar barn med stora behov. Dessa brister eroderar inte bara systemets trovärdighet utan kan även förklara varför löftet om fler assistansberättigade har fallit platt.
Reformen om “stärkt assistans”, som infördes i januari 2023, var tänkt att förbättra tillgången till personlig assistans. Trots att fler ansökningar beviljades inledningsvis, saktade ökningen snabbt av. I dag råder osäkerhet om reformens långsiktiga effekter. Kraven för att bevilja tid för nya grundläggande behov är fortsatt strikta, och Försäkringskassan uppvisar svårigheter i sina bedömningar. Detta resulterar i att de barn som har störst behov ofta lämnas utan stöd.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: I stället för att öka antalet assistansberättigade med 2 000 personer har antalet minskat med 37. Barnen har inte undgått denna negativa utveckling – bara 123 fler barn har fått assistans, vilket är långt ifrån målet på 800. I Uppsala län skulle, baserat på befolkningsandelen, 77 fler personer varav 31 fler barn ha fått rätt till assistans. Verkligheten är dock en annan, där förändringarna i stort har uteblivit.
Ett särskilt problemområde är tillämpningen av schablonavdraget för föräldraansvar. Sedan 1 januari 2023 har avdraget gått från att baseras på individuella bedömningar till en åldersbaserad schablon. Avsikten var att förenkla för familjer, men det har inte haft den genomslagskraft som behövdes för att stärka barns rättigheter. Förändringen i januari 2024, där föräldraavdraget halverades, har inneburit viss lättnad för familjer, men det är för lite och för sent. ISF har dessutom kritiserat regelverkets otydlighet, som fortsätter att skapa osäkerhet för de berörda.
Försäkringskassan brister också i att lyfta fram barnens egna röster. ISF föreslår att myndigheten stärker sina rutiner för att göra barn delaktiga i utredningarna av deras behov. Praktiskt stöd till utredare om hur man kommunicerar med barn – även de med nedsatt kommunikationsförmåga – är avgörande. Att barnens åsikter inte beaktas i tillräcklig utsträckning är oacceptabelt och underminerar rättssäkerheten. För att säkerställa rättvisa beslut måste barnens perspektiv stå i centrum.
En annan viktig åtgärd som ISF förordar är fler hembesök. Dessa ger utredarna bättre insyn i barnens vardag och underlättar deras delaktighet i processen. Trots detta har antalet hembesök minskat sedan pandemin, vilket är en utveckling som måste vändas.
Det är nu upp till regeringen och Försäkringskassan att ta sitt ansvar. Regelverken för schablonavdraget för föräldraansvar måste klargöras, och barns inflytande i utredningar måste stärkas. Dessutom behövs rättssäkra och regelbundna omprövningar av tidigare beslut om assistans. Dessa åtgärder är avgörande för att säkerställa att barn med funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till.
Rätten till personlig assistans innebär att ge barn chansen att leva ett liv med värdighet. Det är inte bara en juridisk rättighet utan också ett moraliskt åtagande. Försäkringskassan måste ompröva och förbättra sina rutiner – barnens framtid står på spel. I Uppsala län och hela Sverige.