Replik
Två företrädare för Svenska Rovdjursföreningen framför i UNT den 20 november betydelsefulla argument som talar mot att Länsstyrelsen beviljar licensjakt på lodjur. Lodjuren är viktiga predatorer på rådjur, dovhjortar och unga kronhjortar. Därigenom bidrar lodjuren till att minska viltolyckorna och skadorna för skogs- och lantbruk.
Ännu viktigare är nog det faktum, som inte nämns i lördagens artikel, att lodjuren håller nere stammarna av just de rådjur, dovhjortar och kronhjortar som ansvarar för en enorm produktion av fästingar. Få människor tycks veta att det är just hjortdjuren, som ansvarar för den stora produktionen av fästingar som pågår sedan slutet av 1980-talet i Sverige. Då ”exploderade” den svenska rådjursstammen och med den tiofaldigades antalet fästingar i skogarna. Dessa fästingar sprider varje år stora mängder sjukdomsframkallande bakterier och virus till människor i Sveriges skogsmarker.
I år kommer omkring 500 människor att ha drabbats av TBE-viruset, och ha fått allvarliga sjukdomssymtom från centrala nervsystemet. Detta är det hittills högsta antalet TBE-fall som någonsin registrerats i Sverige under ett enda år. Samtidigt beräknas i år betydligt fler än 10 000 människor ha drabbats av sjukdomen Lyme borrelios. Ytterligare några människor kommer att ha fått några för sjukvården mer eller mindre okända fästingöverförda infektioner som återfallsfeber, anaplasmos, neoehrlichios och babesios.
Många av dessa sjukdomsfall skulle ha förhindrats om populationerna av lodjur (och rävar) varit större så att hjortdjursstammarna och därmed antalet fästingar varit på mycket lägre nivåer. Slutligen är min uppfattning att det är djupt oetiskt att för sitt nöjes skull ägna sig åt att döda lodjur och andra stora rovdjur.
Då skribenten och debattredaktören är anhöriga har andra medarbetare på den politiska redaktionen hanterat denna text.