Det blev aldrig någon flyktingkris. Lena Nyberg, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, har sagt: "När krisen blev mer påtaglig klev civilsamhället in för att lösa en situation som den offentliga sektorn aldrig hade klarat på egen hand."
Ingen behövde bo i tält, alla fick kläder och mat. Volontärer ordnade sovplatser och lyssnade. Barn och ungdomar fick familje- och HVB-hem. De började skolan, fick läxhjälp, fotbollslag och körer.
När nya lagar och bestämmelser trädde i kraft förändrades uppgiften. Arbete för integrering blev livräddningsarbete för utvisningshotade: ”Det knyter sig i min mage. Hur skall jag kunna hjälpa alla som hör av sig?”
Lärare, kuratorer, socialsekreterare, gode män och ombud engagerade sig långt utöver sitt uppdrag, liksom anställda i stadsmissioner, Röda korset, Rädda barnen och församlingar.
Och det fortsätter. Fler engagerar sig ideellt, bidrar ur egna fickor till livets nödtorft, blir frivilliga familjehem. De stödjer desperata flyktingar nära självmordets gräns. Företag ger jobb. Hjälp utövas i flyktinggrupper, Röda korsets och Rädda Barnens lokalföreningar, stadsmissionerna och kyrkornas alla församlingar. Stödgrupper finns på nästan varje ort i Sverige.
De som kom 2015 var så många och så unga att de blivit en del av samhället. Svenskfödda har lärt känna nyanlända i förskolor, skolor och språkkaféer, i fotbolls- och simklubbar, i körer och teatergrupper. Barn har fått nya syskon. Vuxna har fått nya barn eller barnbarn. Anställda har fått nya arbetskamrater. Par har bildats och barn har fötts.
När våra närstående hotas av utvisning ökar vårt engagemang. Men vi har förlorat tilliten till Sverige som ett land med rättssäkra myndighetsprocesser.
En före detta god man berättar ”hur frustrationen övergår till vanmäktig vrede när godemannen tvingas åse vad som görs mot den unge”. Ibland har deras nya barn inte orkat. ”Sjukhuset berättade att fem personer lever vidare tack vare min sons organdonation.”
Hjälpare far illa. ”Familjehemmen har trasats sönder av den behandling deras barn har utsatts för. Nu tvingas vi be dem ställa upp som ’förvar’ tills barnet blir 18 år och utvisas.”
Hur hanteringen av barn och ungdomar påverkar de nya syskonen, skolkamraterna, fritidskompisarna vet vi inte. ”Nu har jag en sista fråga till dig [Stefan Löfven]: Vad ska jag säga till min sexåring när han frågar vart hans storebror tagit vägen?”
Kommuner har tvingats till svåra prioriteringar. Så här säger 38 kommunpolitiker från 26 kommuner och alla riksdagspartier utom SD om risken för utvisning av ungdomar som läst färdigt gymnasiet: ”Som kommunpolitiker vill vi skörda frukterna av våra investeringar och tycker därför det vore mycket olyckligt om detta tilläts ske. Vi har utbildat ungdomarna till att bli skattebetalare i ett land med en demografi som gör att vi borde glädjas över alla ungdomar som flyttar hit.”
Asylrättsrörelsen efter 2015 sägs vara den största folkrörelsen sedan antikärnkraftsrörelsen. Då märktes de stora demonstrationerna. I dag är hjälparna upptagna med att ta hand om sina flyktingvänner och nya familjemedlemmar. I coronatider är fysiska manifestationer omöjliga. Opinionsarbetet pågår i insändarspalter, debattartiklar och sociala media. #Vi står inte ut har 78 000 ”gillare”. Den digitala ”marschen” För en mänsklig flyktingpolitik 2020! har 100 deltagande organisationer. Facebookgruppen #Jag är 2015 har 50 000 medlemmar. Namninsamlingen Här är där man är – permanent uppehållstillstånd för alla som är i Sverige har 37 000 undertecknare.
Enligt undersökningar av Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska kyrkan vill majoriteten av befolkningen att barn och sjuka ska få stanna och att familjeåterförening underlättas.
Minst 30 000 utvisningshotade finns i Sverige. Barnfamiljer som lever under existensminimum. Ungdomar som snart helt försörjer sig på arbete. Vuxna som prickfritt skött sina arbeten. Andra som trots att de saknar uppehållstillstånd försöker integrera sig i samhället.
I juli 2021 ska en ny asyllagstiftning införas. Nollställ till dess – ge dem som redan finns här permanenta uppehållstillstånd. Då sparas stora resurser in samtidigt som vi får arbetskraft – från bärplockare till läkare. Vi hundratusentals hjälpare skulle kunna andas ut och umgås med dem på ett normalt sätt.
Sammanlagt 74 nationella, regionala och lokala organisationer.