Israels nya regering står nu inför ett verkligt ödesmättat beslut. Den har redan enats om att ta steget att annektera en stor del av den ockuperade Västbanken. Men den har ännu inte gått till handling.
Protesterna mot dessa planer har varit unikt massiva – från FN, EU, Israels grannländer och en lång rad regeringar världen över. I Sverige har bland annat riksdagens EU-nämnd enhälligt intagit en kritisk hållning.
Den plan som israeliska regeringen aviserat skulle täcka omkring 30% av Västbanken. Befolkningen i de illegala bosättningarna uppgår nu till omkring 700 000.
Sedan 1967 är hela Västbanken ockuperad. Mark som tidigare tillhört privata palestinier har beslagtagits och palestinska hus och byar har rivits för att ge plats åt bosättningar. En annektering skulle formellt införliva dessa områden som integrerade delar av Israel.
Annekteringen skulle vara ett brott mot folkrätten. FN-stadgan förbjuder ändring av internationella gränser med tvång eller våld. Fjärde Genevekonventionen förbjuder en ockupationsmakt att föra över egen befolkning på ockuperad mark.
Genomförs planerna på annektering söndersmulas också visionen om en tvåstatslösning. Det ursprungliga FN-beslutet om en palestinsk statsbyggnad sida vid sida med Israel har alltjämt starkt stöd från det internationella samfundet. Men den fortsatta ockupationen och bosättningspolitiken har skapat hinder och en annektering nu skulle mer definitivt underminera fredsarbetet.
Den tidigare talmannen i knesset, Avraham Burg, brukar poängtera att Israel inte borde kalla sig Mellanösterns enda demokrati så länge man i sedan årtionden förnekar mänskliga och demokratiska rättigheter för de miljontals palestinier som lever under ockupation på Västbanken.
Palestinierna i de ockuperade områdena lever under israeliska militärlagar men pressas också av beslut fattade av palestinska myndigheter. Den nuvarande palestinska staten är ingen rättsstat. Allvarliga problem som korruption, censur, godtyckliga arresteringar och tortyr förekommer. Det måste påpekas.
Vi som står bakom denna artikel har olika politiska bakgrund men vi menar att åtgärder nu måste vidtas för att försvara både Israels fortsatta existens och bildandet av ett livskraftigt självständigt Palestina.
Självfallet ska Sverige ha vänskapliga relationer och gott samarbete med staten Israel. Men det vore ett allvarligt misstag att bygga den mellanstatliga vänskapens parametrar på de interna politiska krafter som inte erkänner folkrätten. Mellanstatlig och mellanfolklig vänskap betyder inte ett automatiskt stöd till sittande regerings politiska agenda. Brott mot internationell rätt måste påtalas, inte sopas under mattan.
EU och dess medlemsstater måste hålla fast vid krav på respekt för mänskliga rättigheter både när det gäller handelsvillkor med Israel och med de palestinska myndigheterna.
EU-domstolen slog 2019 fast att EU:s medlemsländer måste skilja på produkter från ockuperade områden och produkter från Israel. Vi menar att det är rimligt att Sverige och EU tar ytterligare steg för att inte ge stöd till bosättningar som undergräver två-statslösningen. Att införa åtgärder mot stöd till illegala bosättningar är inte att tillämpa sanktioner mot Israel.
Vi behöver ett nytt förhållningssätt där utgångspunkten är folkrätten och mänskliga rättigheter. Politiken ska inte anpassas till de politiska ledarna i olika läger. De demokrater, religiösa fredsengagerade samfund och freds- och människorättsorganisationer i regionen som kämpar för mänskliga rättigheter för både palestinierna och israelerna ska inte tveka om att vi stödjer dem i deras kamp för alla människors lika rättigheter.