Ellen Fries är en ny kommunal gymnasieskola som öppnade hösten 2020 med ledord som att det är viktigt att alla elever når sina mål men också ord om att skolan ger stöd för eleverna att formulera sina mål för gymnasiet och framtiden. Bland moderna språk erbjöd Ellen Fries italienska, ett språk som sällan finns valbart på högstadiet, som nytt språk. Ett inte obetydligt antal elever valde att hörsamma detta och gjorde sedan ett aktivt val för att få läsa just italienska.
Italien är världens åttonde största ekonomi med en BNP som är mer än tre gånger så stor som Sveriges. I EU är Italien den tredje största ekonomin, bara Tyskland och Frankrike är större. I unionen har cirka 56 miljoner människor italienska som modersmål, ungefär lika många som har franska. Tyska är det enda språket som fler har som modersmål.
Ellen Fries erbjöd, och elever valde, alltså ett språk som är av stor betydelse i EU. Ett nytt språk för de nya eleverna som kom till ny skola. Eleverna har nu börjat komma in i språket och på så vis börjat lägga grunden för fortsatta studier i ämnet men också börjat att tjäna in, i vissa stycken ovärderliga, extra meritpoäng.
En elev som har högsta betyg i alla ämnen når ett meritvärde på 20 poäng. Det finns möjlighet att läsa in extra meritpoäng i moderna språk, engelska och matematik. Moderna språk kan ge upp till 1,5 poäng av de maximalt 2,5 poäng som går att få. Dessa poäng läggs till ovanpå de meritpoäng som maximalt går att läsa in på ett fullständigt program på gymnasiet. Den högsta möjliga meritpoängen ökar då från 20 till 22,5. Meritpoängen är avgörande för eleven att senare kunna komma in på en attraktiv universitetsutbildning.
Det som nu händer är att Ellen Fries väljer att sluta med undervisningen i italienska. Det vore måhända tråkigt, men i sig inget problem, om det bara skulle gälla för de nya elever som börjar till hösten. De har möjligheten att välja ett annat språk eller en annan skola. Problemet är att eleverna som började i höstas och som snart läst språket i ett år inte kommer att kunna fortsätta med det. Det betyder att eleverna förlorar möjligheten till fullständig studieplan i sitt nya språk. De kommer inte utan kompletteringar att kunna läsa ämnet på universitetet. Men, vilket på kort sikt kanske är viktigast, de förlorar också möjligheten att läsa in de poäng i språket som krävs för extra meritpoäng, poäng som alltså kan vara av mycket stor betydelse för elevens fortsatta möjligheter att studera vidare.
Skolan borde rimligen redan tidigt i höstas, kanske rent av vid terminsstarten, kunnat göra en bedömning av möjligheterna att genomföra utbildningen. Om det redan då fanns risk för att elevunderlaget inte skulle räcka så borde man ha fattat beslutet att ställa in kursen. Då skulle eleverna redan vid terminsstarten fått möjlighet att välja ett annat språk, annat ämne eller byta skola eftersom förutsättningarna ändrats. Om Ellen Fries håller fast vid beslutet att lägga ner italienskan stänger man aktivt dörren för behörighet och poäng i ett ämne som skolan uppmuntrade elever till att söka. Det är inte rimligt.
Jag har förståelse för den ekonomiska realiteten. Men jag utgår ifrån att skolan har åtminstone treårsplaner för sina utbildningar. Saknas då förutsättningar initialt så lär dessa knappast förbättras under den närmaste tiden. Har man då fattat beslut att ändå starta en utbildning måste man ta konsekvenserna av detta. Eleverna ska inte behöva drabbas av skolans tillkortakommanden i detta.
Med en slogan som att vid ”Ellen Fries gymnasium är det viktigt att alla elever når sina mål” och sedan självt rycka undan mattan för de elever som lyssnat till skolans lockrop är knappast något som skapar förtroende. Men det viktigaste är ändå skolans skyldighet att ge eleverna möjlighet att ta sina poäng så eleverna får en chans att nå sina mål.