Vi är mycket bekymrade över hur kommunens resurser ska räcka till framöver, skriver Elisa Erikson och Louise Plobeck.
Det förändrade säkerhetsläget i vår omvärld har fått Sveriges riksdag att i många år framöver styra om ett stort antal miljarder kronor till försvaret, pengar som förut gick till bland annat skolan. Det är illa nog, men för Uppsalas del tillkommer dessutom minskade barnkullar och finansieringen av spårvägen som ytterligare orosmoln. Som företrädare för Sveriges Lärare är vi mycket bekymrade över hur resurserna ska räcka till framöver.
Redan idag är den skolpeng som följer varje elev väsentligt lägre i Uppsala än i de flesta andra kommuner. Så har det varit över lång tid och det innebär bland annat att det i vår kommun går fler elever i grundskolans klasser och i förskolans barngrupper än i övriga Sverige.
Det går inte att bortse från att stora grupper minskar lärarens tid för varje elev och det utgör därmed en riskfaktor för både kunskaper, trygghet och känslan av att känna sig sedd av sin lärare. Detta drabbar alla barn och elever men mest dem med kognitiva, neuropsykiatriska eller sociala svårigheter, svårigheter som riskerar att fortplantas genom skoltiden istället för att omhändertas på ett tidigt stadium.
Nu tyder befolkningsprognoserna på att färre barn kommer att födas under de kommande decennierna. Som det nuvarande systemet med skolpeng är utformat får tomma klassrum till följd att lokalandelen av skolpengen ökar och att friskolorna då måste kompenseras för detta trots att deras lokalkostnader inte nödvändigtvis ökar. En helt orimlig konsekvens som vi i Sveriges Lärare är mycket kritiska till och där vi kräver en förändring på nationell nivå.
Med nuvarande fördelningssystem skulle alltså Uppsala kommun göra en dubbel vinst genom att försöka hämta hem en större andel av eleverna från friskolorna till kommunens egna skolor.
Kommunen kan vid sidan av detta också göra valet att äntligen låta skolpengen för Uppsalas elever närma sig snittet i Sverige och på så sätt få se fördelarna för både elever och personal med något mindre grupper under de kommande åren. Som det ser ut nu kommer det ju att finnas lokalutrymme för det.
Vi är övertygade om att det skulle vara en kostnad mest på kort sikt. Med mindre barn- och elevgrupper ökar lärarens tid för var och en och därmed sannolikt också mätresultaten för såväl kunskaper som trygghet och behörighet till gymnasiet – framgångsfaktorer som lägger grunden till ett lyckat inträde i arbetslivet och därmed till att bli en framtida skattebetalare.
De röda värdena på arbetsbelastning bland lärare, som år efter år sticker ut i kommunens medarbetarundersökning, skulle med detta förbättras och färre skulle behöva sjukskriva sig. Vi har levt med maxade gruppstorlekar, trängsel, dålig luft och bullrig miljö i över ett decennium. Nu har kommunen äntligen möjlighet att ändra på det. Ta den chansen!
Vi ser också att kommunen inte ens är i närheten av att uppfylla sin egen målsättning att ur ett kvalitets-och likvärdighetsperspektiv öka andelen förskollärare i förskolan. Utvecklingen går faktiskt åt helt motsatt håll. När en förskollärare slutar väljer arbetsgivaren ofta att istället anställa en barnskötare, ibland dessutom outbildad, för att spara pengar, trots att det finns förskollärare att tillgå.
Detta tyder dels på en ovärdig okunskap om förskollärarens viktiga profession i allmänhet och om de krav som finns i läroplanen för förskolan i synnerhet. Hur kan kommunen så tydligt agera i strid mot sin egen målsättning och ha så låg ambitionsnivå för den mest betydelsefulla framtids-och tillväxtfaktorn vi har, nämligen våra barn?
Arbetssituationen för förskollärarna är ohållbar på många håll och vi närmar oss en brytpunkt där den låga lärartätheten i sig utgör en risk när den ensamma förskolläraren, utan behöriga kollegor vid sin sida, till slut kastar in handduken. Även denna situation är fullt möjlig att förändra. Förskollärare är ingen höglönegrupp och det skiljer inte många tusenlappar i lön mellan dem och andra yrkesgrupper inom förskolan. Hur tänker Uppsala kommun agera för att uppnå sitt mål om en större andel förskollärare?
Under hösten ska budgeten klubbas. Styret i Uppsala har beslutat att spårväg är en klok framtidsinvestering för vår stad. Det må så vara men vi har vår ståndpunkt klar. Låt inte skolan betala priset för spårvägen. Det har vi helt enkelt inte råd med. Förskolan och skolan med barnen, eleverna och lärarna är vår allra viktigaste investering i framtiden.