Fjällturismen skall begränsas. STF stugor stängas. Jakt- och fiske-rättigheter i fjällvärlden skall upplåtas endast av renskötande samer och ”ringa störning” på renskötseln skall räcka för att avsluta verksamhet fjällvärlden. Det är konsekvensen av Renmarkskommitténs delbetänkande som presenterades 31/8.
Delbetänkandet diskriminerar majoriteten av samer samt alla andra folkgrupper som levt och verkat i dessa områden.
Endast renskötande samer får exklusiv rätt att upplåta fiske och jakt i fjällkedjan. En i lag inskriven skillnad mellan medborgare, där renskötande samer får en privilegierad särställning.
Staten förvaltar i dagsläget jakt- och fiskerättigheter på all statlig mark ovan odlingsgränsen, omkring 30 procent av Sveriges yta. Tusentals jakt- och fiskekort säljs av länsstyrelserna. Denna välfungerande, jämlika och demokratiska förvaltningsmodell är nu hotad. Bakgrunden är Girjas-domen i Högsta domstolen.
Enligt domen har Samebyn exklusiv ensamrätt till förvaltningen av småviltsjakten och fisket. Staten har som en konsekvens av domen tillsatt en parlamentarisk kommitté vars förslag till ny lagstiftning ska vara förenlig med Girjas-domen. Detta trots att förvaltningen genom länsstyrelserna fungerat oproblematiskt sedan 1993.
Sammanfattningsvis så har en del av en numerärt liten folkgrupp (samer) med en särskild sysselsättning (renskötsel), på ett särskilt område (Girjas) fått sin rätt prövad mot särskilda delar av lagstiftningen – och vunnit i högsta instans.
En domstol prövar endast de frågor som parterna anför, ett faktum som komplicerar detta. Det är inte säkert att samer var först och ensamma i Girjas. Om det nu är meningsfullt att utreda historisk härstamning, markanvändning, språk och sysselsättning som underlag för lagstiftning 2023? Hur långt skall den analysen drivas?
Sedan domslutet 2020 har följande skett i Girjas:
- Fjällområdet avlystes för jakt 25/8 till 14/9, år 2022 och 2021. ”Störning på renskötseln” – var samebyns argument
- Därefter har endast boende i Norrbotten tillåtits att jaga i området, inte andra svenskar
- Antalet jaktdagar har minskat med 63 procent
- Fiskekort säljs numera endast till boende i Norrbottens län
Girjas sameby har tydligt visat sin förvaltningsstrategi: södra Sveriges innevånare diskrimineras. Renskötande samer ska naturligtvis ha rättigheter till jakt, fiske och renskötsel. Men exklusiv ensamrätt till förvaltning av jakt och fiske på gemensam egendom?
Demokratiska partier som S, C, MP, V och L verkar vilja lagfästa skillnader mellan medborgare, genom att bifalla kommitténs delbetänkande som nyligen presenterades.
Representerar det socialdemokrati? Socialism? Liberalism? Underlättar det den ”gröna omställningen” och användandet av de för denna omställning oumbärliga mineralresurser som finns i norra Sverige?
Motsättningar har funnits länge i dessa rättighetsfrågor, men har drastiskt eskalerat sedan Girjas-domen vunnit laga kraft – och sedan Renmarkskommitténs sammansättning och inriktning blivit kända. Ska lagen i dag utgöra kompensation för historiska oförrätter?
Syftet med lagstiftning måste vara att skapa stadga och stabilitet för framtiden. Att se framåt, inte bakåt. Renmarkskommittén bör inte tillåtas så potenta frön för förödande osämja mellan människor i Sverige.
Människor skall fortsättningsvis kunna leva och verka i Norrlands rika inland, sida vid sida, oavsett etnicitet eller yrke. Detta måste vara fokus – inte svårbevisade rättigheter i svunnen tid. Jag avslutar jag denna debattartikel med att adressera politikerna. Jag efterlyser ett särskilt svar. Bör folkgrupper, ha olika rättigheter på gemensamma ägor, inskrivna i Sveriges Rikes Lag? Om ja, vilket ansvar tar lagstiftaren i så fall?