Samtidigt som regionernas behov av blodgivare är akut måste homosexuella män leva i celibat i tolv månader för att få bidra till sjukhusens blodreserver. Regelverket för homosexuella blodgivare är föråldrat och försvårar för sjukhusen att rädda livet på människor som behöver blod för att överleva. Det är dags att låta homsexuella rädda liv.
Under de senaste veckorna har ett flertal av landets regioner meddelat att det råder akut blodbrist. Stockholm, Västra Götaland och Skåne är tre av de regioner som har flaggat för den bekymmersamma situationen. Även vid Akademiska sjukhuset i Uppsala är situationen oroande, eftersom det saknas tillräckligt med blod inom sju av åtta blodgrupper. Inom fyra av blodgrupperna är bristen dessutom akut. I en intervju med UNT den 9 november varnade sjukhusets Margaretha Östlund för att bristen riskerar att leda till inställda planerade operationer, vilket inte kan tolkas på ett annat sätt än att människors liv är i fara. En persons donation av blod är ofta avgörande för att sjukvården ska kunna rädda livet på en behövande patient.
Samtidigt som blodbristen är ett faktum saknar homosexuella män möjlighet att lämna blod, om de inte har avstått från sexuella kontakter i tolv månader. Detta beror på att sexuella kontakter mellan män enligt Socialstyrelsen klassas som riskbeteende, oavsett hur deras sexliv ser ut. Även en frisk man som lever i en monogam relation och håller sig till en sexpartner, anses leva ett riskfyllt sexliv. De ifrågavarande riktlinjerna är förlegade eftersom de bygger på fördomar om homosexuella mäns livsstil och innebär att människor som kan donera blod inte får göra det, vilket försvårar möjligheterna att ta itu med blodbristen. Det är hög tid att förändra detta.
Socialstyrelsen tycks ha insett felaktigheten i att sätta en karenstid på tolv månader för män som har sex med män och har därför föreslagit att karensreglerna för detta så kallade riskbeteende ska vara fyra månader för denna grupp. Det är ett nödvändigt steg men huvudproblemet kvarstår likväl – varför ska sex mellan två män automatiskt klassas som riskbeteende? Uppfattningen om att homosexuella män i allmänhet har en mer riskfylld livsstil bygger på fördomar om hur homosexuella män lever sina liv. Det är uppseendeväckande att sex mellan friska män automatiskt klassas som riskbeteende, även om männen i åratal har levt tillsammans och bara har en sexpartner.
Det är också anmärkningsvärt att en heterosexuell person som lever ett riskfyllt sexualliv har kortare karenstid än en homosexuell man som inte har ett riskfyllt sexualliv. I stället för att basera karenstiden på en persons sexuella läggning, och fördomar kopplade till denna, borde bedömningen styras av personens riskbeteende.
Vårt samhälle är i behov av fler blodgivare. Problemet med akut blodbrist är inte enbart kopplat till coronakrisen, utan rapporter från regionerna pekar på att det är ett återkommande problem även när vi inte lever i en pandemi. Är det då motiverat att starkt begränsa en stor grupp i samhället att vara med och bidra till blodreserven, trots att det saknas goda grunder för begränsningen? Vårt svar är självklart nej, och vi vädjar till Socialstyrelsen att ta sitt förnuft till fånga. Att ge homosexuella möjlighet att lämna blod kommer hjälpa många människor som är i behov av blod. Därför är det dags att förändra de föråldrade regler som hindrar homosexuella att rädda liv.