Vi lever i en tid med flyktingströmmar som saknar motstycke i historien.
Att tvingas fly undan krig och förföljelse, undan naturkatastrofer eller djup fattigdom drabbar i år mer än 65 miljoner människor.
Migration och rörelse är en del av Europas historia. I mitt andra hemland Tyskland blev flyktingar en del av vardagen efter andra världskriget. 14 miljoner tyskar var flyktingar i sitt eget land efter att Tyskland avträtt territorium efter kriget.
I Sverige tog vi emot 80 000 finska krigsbarn under andra världskriget.
Många av oss känner någon som kom hit som barn från Finland. Deras erfarenheter är en del av vår 1900-talshistoria. Asylrätten är en mänsklig rättighet.
Asylpolitik väcker starka känslor och det är inte konstigt. Det handlar om människor av kött och blod som tagit sig till Sverige i hopp om ett bättre liv och framtid. Men migrationsdebatten i Sverige har tappat all sans och vett. Ofta framställs det som att man måste vara för allt eller emot allt. Ond eller god. System eller människor.
Det är uppenbart att ett så viktigt område som migrationspolitiken inte bör styras av tillfälliga lösningar.
Det måste vara slut på temporära lagförslag, dåliga kompromisser och hoppande majoriteter. Efter valet behöver Sverige en blocköverskridande långsiktigt hållbar överenskommelse om migrationspolitiken.
Liberalerna står för en human och realistisk asylpolitik. Vi värnar asylrätten och varje människas rätt att söka asyl. Vi vill agera internationellt för att stoppa krig och konflikter. Fler länder behöver bidra med humanitärt stöd för att hjälpa flyktingar på plats i krigsdrabbade områden. Alla EU-länder måste vara med och ta ansvar för att hjälpa asylsökande.
I stället för dagens korta uppehållstillstånd vill vi se treåriga uppehållstillstånd. Det ger individen bättre framförhållning för livet i Sverige och avlastar asylsystemet.
Barnfamiljer ska inte splittras. Vi har återkommande kritiserat regeringen för att man försvårat för syriska barnfamiljer att återförenas liksom att regeringen försämrat för vissa utsatta grupper att få uppehållstillstånd genom att ta bort möjligheten till uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter och skyddsgrunden övrig skyddsbehövande.
I dag röstar riksdagen om ytterligare ett förslag som rör migration. Det blir den tredje tillfälliga lagen på två år. Frågan är så komplex att knappt någon kan överblicka konsekvenserna av förslaget. Ändå består debatten nästan uteslutande av självsäkra och hätska påståenden.
I dagens omröstning om den tillfälliga lagen om ensamkommande kommer jag och Liberalerna att rösta emot.
Det har inte varit lätt att komma till den slutsatsen. När människor fått avslag på en asylansökan säger magkänslan ofta att alla borde få stanna i Sverige. Men en human och hållbar flyktingpolitik innebär att även svåra avvägningar måste göras. För mig handlar dagens omröstning om att värna asylrätten och stå upp för en medmänsklig och rättssäker flyktingpolitik.
I grunden handlar lagförslaget om att 9 000 ensamkommande som fått avslag ska få uppehållstillstånd under förutsättning att de studerar.
En av lagens svagheter är att inte de med störst behov får en ny chans utan enbart de som har förmåga och möjlighet att studera.
Vidare ser vi en risk med att lagen undergräver vårt asylsystem genom att ge en begränsad grupp särskilda förutsättningar. Vi är oroliga för att de undantag som lagen ger kan bidra till att urholka allmänhetens stöd för asylrätten.
Den här tillfälliga lagen är godtyckligt utformad. Den omfattar de som kom före den 25 november 2015 medan de som kom efter lämnas utanför. Det innebär att minst 4 000 av de ensamkommande utestängs från en möjlighet som de övriga 9 000 nu erbjuds genom lagen. Det är för mig omöjligt att motivera. Lagen skapar fler orättvisor än den löser.
Genom att uppehållstillstånd endast ges vid studier flyttas i praktiken beslutet om rätten att stanna i Sverige från Migrationsverket till den lärare som ska bedöma kunskapen hos sin elev. Det lägger orimlig press på lärarna.
Lagen som vi röstar om i dag kommer att få stöd av en majoritet och därmed gå igenom. Den obeslutsamhet regeringen visar inger inte respekt. Ena dagen ges en grupp särbehandling och andra dagen hålls presskonferenser med förslag på ytterligare skärpt flyktingpolitik.
Låt oss ändå lägga konflikterna bakom oss och gemensamt söka långsiktiga lösningar för att förhindra att fler individer kommer i kläm. Vi behöver samarbeta för att asylsystemet ska bli mer rättssäkert, för en bättre åldersbedömning som tar sikte på helheten och för kortare väntetider för asylbesked.
Viktigast är att lyfta blicken och arbeta för en europeisk lösning där vi delar på ansvaret.
Då kan vi få en human och realistisk asylpolitik som är långsiktigt hållbar.
Maria Weimer, riksdagsledamot (L)