Som ny i politiken förvånas jag över nivån hos många förtroendevalda. Det är inte konstigt att otryggheten breder ut sig om vi politiska företrädare inte kan uppföra oss respektfullt mot andra. Även om jag alltid varit politiskt intresserad och har bred erfarenhet från elitidrott och föreningsliv, har jag ingen tidigare erfarenhet av partipolitik. Efter möte med Stefan Hanna valde jag att bli medlem i Utvecklingspartiet demokraterna.
Jag gillade fokuset på Uppsala, invånarnytta och pragmatisk sakpolitik. Partiet och Stefan Hanna såg potential i mig och gav mig möjlighet att genom politiken bidra till det närsamhälle jag brinner för. Det Stefan sa att han särskilt uppskattade hos mig var att jag var engagerad, stridbar och Uppsalafokuserad. Han gillade också att jag är engagerad inom föreningslivet bland annat kring stöd till människor med funktionsvarianter. Han tyckte att jag med hans och andra medlemmars stöd skulle göra min röst hörd för Uppsalas positivare utveckling. Inför valrörelsen 2022 fick jag förtroende att stå som ett av toppnamnen på UP:s valsedel och jag är nu en del av Uppsala kommunfullmäktige. Jag är stolt och känner ansvaret. Samtidigt är jag förvånad över debattnivån. Om vi inte kan uppträda respektfullt under politiska strider bidrar politiken till den aggressiva splittring som blir allt tydligare i samhället. Jag vill inte bidra till det och tycker inte att politiker ska göra det.
Politiken behöver fler unga kvinnor och jag är väldigt tacksam för att Stefan Hanna och partiet gett mig förtroendet. Han har alltid behandlat mig med respekt, varit lyhörd för mina åsikter och han stöttar mig och lär mig politikens processer. Just nu är jag i full färd med att bli varm i kläderna och knyter många intressanta kontakter inom UP och andra partier. Det är bra för vi är valda att företräda Uppsalaborna och jobba för deras bästa. Min tro är att vi alla ska ha detta för ögonen.
För mig går alltid sak före person. Därför blir jag sorgsen när jag ser insändare, debattartiklar och inlägg på sociala medier där man ger sig på person i stället för att prata sakfrågor. Stefan Hanna driver den politik UP:s medlemmar beslutat om, inget annat. Att i en debattartikel diskutera folkomröstning eller nyval i avsikt att ge sig på enskilda personer trodde jag inte tillhörde vår demokrati. Men jag är kanske blåögd som ny politiker!? Jag vill ändå fortsätta tro på att kommunpolitiken och den lokala demokratin ska handla om sakfrågor och inte om enskilda personer.
Det jag funderar på är om Stefan Hanna hade varit kvinna och klivit fram som han gjort. Hade då folkvalda kunnat göra sådana här personangrepp? En annan fundering är hur man ska få människor att våga ge sig in i politiken när det blir så här fula påhopp och personangrepp. Redan i dag finns fördomar om att behöva ”spela spelet” för att vara en bra politiker. Tjuv och rackarspel…
UP förhandlade med både Socialdemokraterna och alliansen efter valet. Vi valde att stötta den sida som gav oss mest genomslag för våra frågor. Det är på det sättet vi bäst kan företräda våra väljare i Uppsala. Jag kan trots att jag är ny som politiker förstå att det är tråkigt att förlora men som elitidrottskvinna vet jag att man måste släppa förluster och jobba vidare. Detta borde även gälla politiken. Jag hoppas att vi alla i politiken kan lägga valet bakom oss, sluta med personangrepp och i stället jobba för Uppsalabornas bästa.
UP har en överenskommelse i vissa frågor med S och vi håller det vi kommit överens om. I alla andra frågor är vi vågmästare eller i opposition, vilket vi redan visat i omröstningar. Vi sätter sakfrågan i centrum. Jag hoppas vi kan sluta bråka kring Stefan Hannas person och i stället hitta vägar framåt. Låt oss hitta lösningar för Uppsala där vi delar värderingar och åsikter. Jag är i politiken för att göra positiv skillnad. Jag förväntar mig det av övriga politiskt aktiva. En viss partiledare talar ofta om ”vuxna i rummet”. Jag utgår från att vi som är vuxna uppträder vuxet och tillsammans gör skillnad för ett bättre Uppsala