Kyrkan är fortfarande inte fri från staten

Kyrkovalet som stundar borde handla mindre om partifärg, skriver företrädare från Kristdemokrater i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkans skiljande från staten är en sanning med modifikation. Staten har fortfarande ramlagar och kyrkan lyder under Lag om Svenska kyrkan.

Svenska kyrkans skiljande från staten är en sanning med modifikation. Staten har fortfarande ramlagar och kyrkan lyder under Lag om Svenska kyrkan.

Foto: Bertil Ericson / TT

Debatt2021-09-07 05:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kyrkovalet till Svenska kyrkan den 19 september 2021 närmar sig med stormsteg. Trots att omkring 5 miljoner medlemmar har rösträtt är det många som inte vet hur de skall rösta. Ända sedan Gustav Vasas och Martin Luthers tid har kyrkan och staten i Sverige haft ett nära samarbete. Kyrkan grundade bland annat sockensystemet som sedan formades till kommuner. 

Prästerskapet i ståndsriksdagen ledde kyrkan centralt. Först på 1860-talet när väckelserörelsen bröt ut kallades kyrkan just Svenska kyrkan och det första Kyrkomötet som vi känner det i dag tillkom med en ny riksdagsordning. Sedan 1930-talet har Socialdemokraterna systematiskt genomfört en politisering av svenska kyrkan. Biskopar och präster har i egenskap av sitt ämbete successivt utmanövrerats från beslutanderätt i det centrala Kyrkomötet såväl som på stifts- och pastoratsnivå. Läronämnden har dock biskopsrepresentation.

Svenska kyrkans skiljande från staten är en sanning med modifikation. Staten har fortfarande ramlagar och kyrkan lyder under Lag om Svenska kyrkan (1998:1591). Denna lag trädde i kraft vid millenniumskiftet och mycket var en fortsättning av tidigare ordning. Nomineringsgrupp infördes som begrepp och skulle vara en samverkan mellan rikstäckande demokratisk organisation och kyrkans ämbete. 

De befintliga riksdagspartierna började med Kristdemokraterna (KD) i spetsen i maj 2004 att övergå till autonoma nomineringsgrupper tätt följd av Fisk (Folkpartiet, Fria liberaler), Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det dröjde till 2012 innan Moderaterna övergick till BA (borgerligt alternativ) och man uttrycker fortfarande att man står för liberalkonservatism.

Tre riksdagspartier (S, C, och SD) kvarstår ännu och utgör sig för att vara nomineringsgrupper samtidigt som man är och ger inflytande till ett politiskt parti. Skulle vi inte slippa de politiska partierna? Detta innebär i praktiken att såväl Kyrkomötet som Uppsala stift styrs av S och C. Är det så vi vill ha det? Dessa partier vet att de får igenom sina förslag även om mycket som de mindre grupperna föreslår skulle gynna kyrkans arbete bättre. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan är i fritt fall och något måste ske för att vi skall kunna ha kvar våra kyrkliga verksamheter.

Tre nomineringsgrupper har tillkommit utan politisk bakgrund och först kom POSK (Politiskt obunden i Svenska kyrkan). Man står för en allmän öppenhet och har svårt att samordna sig. Sedan tillkom ÖKA (Öppen kyrka) med jämställdhet som viktig fråga och Frimodig kyrka (FK) med Jesus och Bibeln i fokus. I år har det tillkommit två nya nomineringsgrupper: Alternativ för Sverige (AfS) med rötter från svenskt nationalistiskt parti och extremhögern samt ”Himmel och jord”- miljöinriktat med fokus på skogsbruk.

Med utgångspunkt från ovanstående borde var och en kunna hitta en nomineringsgrupp som framstår som den man vill rösta på. Sök på nätet för mer information. Givetvis har vi inget emot att KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan för en Levande kyrka) får din röst för kristen gemenskap i alla åldrar, ekumeniken och mänskliga rättigheter.