Det går framåt, fler och fler män engagerar sig och tar avstånd mot mäns våld mot kvinnor och barn. Men det finns mörka krafter som marknadsför sig som sanningsbärare av kvinnors hat mot män. Det är lite som att lyfta locket på Pandoras ask, när dessa vältaliga och utbildade män yttrar sig om kvinnors sätt att manipulera sina barn mot pappan i en vårdnadstvist.
Aha säger en del av de våldsamma männen, man kan skylla på det. Ibland dumförklarar man sin före detta partner till en ja-sägande docka som har hamnat i klorna på en kvinnojour, för kvinnojourer tror man sig veta ”hatar män”. Ack du man, om du bara visste hur många gånger vi har medverkat till att du fått träffa ditt barn. Vi gör det för att ditt ex och ditt barn ska känna sig trygga. Nej vi känner nog inte dina föräldrar, men vi är övertygade om att de inte har uppfostrat dig till den du har blivit.
Kommuner talar om utbildning om mäns våld mot kvinnor och barn, till sina anställda. Jättebra jublar vi på kvinnojourerna i landet, men vad hjälper utbildning när det inte finns pengar till att trygga ett boende för en kvinna och hennes barn. Vi står egentligen på samma sida som handläggarna. Vi vill kvinnans bästa, men vi har olika sätt att nå dit.
Ingen talar högt om det som händer efter det att en våldsutsatt kvinna kommer till en kommuns socialtjänst. Våldet är inte slut, det har satt sina spår. Allt beror på hur mycket våld som kvinnan har upplevt om hon förstår vad hon ska göra, många gånger ”stänger de ned” och minns inte sedan vad de har gått med på.
Om sedan kommunen som tar emot kvinnan inte anser sig ha råd då hänvisar man tillbaka till den kommun hon kommer ifrån och säger att det är deras ansvar, ring dem. Sedan blir det ”pajkastning” mellan kommunerna om vem som ska betala, vistelsekommunen eller den gamla kommunen. Där står vi med en våldsutsatt kvinna som inte vet vem hon kan lita på eller var hon ska bo, eftersom vi har fullt.
Det är då vi i kvinnojoursrörelsen ställer om och dammsuger marknaden på lediga boenden.
Många kvinnor talar om kontakter med myndigheter efter våldet som eftervåld. Det gör lika ont som att bli slagen, när man känner att man inte blir trodd.
Pandemin ställer till det, isolering, att inte få gå ut. Vem kan man ringa när man ensam?
Vi inom kvinnojoursrörelsen håller andan och avvaktar, vi kan inte stänga ned. Vi måste hålla modet uppe på de kvinnor vi redan har kontakt med och fokusera på det. En del kvinnojourer har utökat sin telefontid, ordnat chatt med mera. Allt för att finnas till hands.
Inom kvinnojoursrörelsen talar vi om psykiskt-, fysiskt-, sexuellt-, ekonomiskt-, materiellt- och latent våld. Allt detta bär många av våra kvinnor med sig, inom sig, men det syns inte utanpå! Under 2019 mördades 16 kvinnor i Sverige! En del av dem hade barn.