Sverige befinner sig i början av en omfattande energiomställning som medför genomgripande förändringar av energisystemet. Samtidigt planerar riksdagen att driva igenom en reform som kraftigt kommer att försämra förutsättningarna för energiföretagen att bidra till energiomställningen.
Reformen går under namnet ”elhandlarcentriska modellen”. Arbetet påbörjades för länge sedan och det ursprungliga syftet med den ”elhandlarcentriska modellen” är mycket gammalt, egentligen från den tid då svenska folket betalade sina räkningar via papper och penna.
Genom att sätta elhandlaren i centrum och elnätsföretaget långt från kunden, och uppdra åt elhandlaren att fakturera även för nätkostnaden, skulle kunden slippa två pappersfakturor. Konsumerad elenergi och nätkostnaderna skulle hamna på samma faktura.
I dag betalar de flesta sina fakturor digitalt. Andelen som betalar via pappersfakturor sjunker dessutom stadigt och mycket snabbt – och i takt med den utvecklingen minskar det eventuella besväret med två pappersfakturor. Se det mot bakgrund av att kostnaderna för reformen är omfattande, i miljardklassen.
Många av de lösningar energibranschen måste genomföra för att klara samhällets pågående energiomställning är helt beroende av stabila och smarta elnät. Energisystemets utmaningar ser helt annorlunda ut i dag än tidigare.
Nu är det kapacitetsbrist, effektbrist och en utveckling mot en mer lokal väderberoende elproduktion samt smart energiteknik som tydligt visar att elnäten – i en mycket tät samverkan med kunderna – är rätt väg för att möta samhällets högt satta klimatmål respektive behov av el.
Oavsett om det är en villaägare som vill producera el i sina solpaneler och ladda sin elbil eller en industri som vill komma bort från fossila bränslen och ställa om till eldriven produktion, krävs det ett elnät som kan hantera omställningen.
Elhandlarens roll blir mindre viktig, samtidigt som elnätens roll i samhällsutvecklingen ökar snabbt i takt med elektrifiering och digitalisering av våra liv och hem. Detta innebär en utvecklad och tätare relation mellan kunderna och elnätsföretagen, inte tvärtom som reformen förespråkar.
Att vi i framtiden ska gå via elhandlaren när vi behöver kontakta elnätsföretaget vore att gå en märklig omväg. Det sätter elhandlarna i centrum, snarare än kunderna. Jag är övertygad om att det är bättre och tydligare för kunden om den som har bäst kunskap och information om en fråga hanterar kundrelationen.
En Sverigecentraliserad it-systemlösning med kostnader i miljardklassen måste till för att realisera den ”elhandlarcentriska modellen”. I detta it-system ska information om Sveriges cirka 5 miljoner elkunders anläggningar och elkonsumtion vara tillgänglig för de ungefär 150 elhandelsföretag som finns i landet.
I förarbetet till reformen har t.ex. Försvarsmakten samt Datainspektionen ifrågasatt reformen i ett säkerhetsperspektiv – samhället och dess innevånare blir oacceptabelt exponerat för eventuella cyberbrott.
Den ”elhandlarcentriska modellen” är en reform som inte hängt med sin tid, en kostnadsdrivande reform i miljardklassen är inte lösningen. Det finns en betydande risk att det blir kunderna som i förlängningen får betala för den föreslagna förändringen på elmarknaden.
Detta både i form av höjda elkostnader och i frustration över försämrade och segdragna kundserviceärenden. Dessutom är reformen dyr och löser inte behoven kring samhällets energiomställning. Jag föreslår att riksdagen, innan den tar ett beslut, analyserar de riskerna som reformen innebär.