Vänsterstyrets kraftiga underfinansiering av Uppsala kvinnojour, som bland annat UNT skrivit om, är ett hårt slag mot en av Uppsalas mest utsatta grupper: personer som lever under våld i nära relation. Politiker måste alltid kunna prioritera mellan sådant som bokstavligen är livsviktigt och sådant som går att avvara.
Centerpartiet var det enda parti i Uppsala som för 2024 ville lägga mer pengar för att säkra och utveckla stödet till våldsutsatta personer. För oss är det självklart att våra mest utsatta invånare ska kunna få stöd och att alla personers rätt att leva i frihet från våld och förtryck måste vara kommunens första prioritet.
Det var en förödande julklapp som Uppsala kvinnojour fick precis innan jul. De styrande partierna i Uppsala kommun, S, V och MP, sänker organisationens verksamhetsbidrag och låter denna viktiga verksamhet vara underfinansierad med 2 miljoner kronor 2024. Detta kommer att få stora konsekvenser: hundratals personer i Uppsala som årligen får samhällets stöd genom kvinnojourerna kommer att stå helt utelämnade.
Därtill kommer barn till våldsutsatta kvinnor bli än mer utsatta. Kommunens egen verksamhet för våldsutsatta, Nexus, bedriver en jättebra verksamhet men ger inte samma typ av stöd som kvinnojourerna. Nexus är dessutom redan i dag överbelastad och tvingas prioritera hårt i vilka individer som får stöd, så där finns ingen möjlighet att täcka upp för det stöd som S, V och MP nu har dragit in på.
Centerpartiet gick till val på att prioritera det som är kommunens kärnuppdrag: skola, vård och omsorg samt invånarnas rätt till liv i trygghet, hälsa och frihet. Det är kärnan i det som brukar kallas samhällskontraktet, den lägsta nivå som varje invånare ska kunna förvänta sig av samhället. Om vi hade styrt kommunen hade därför ytterligare 3 miljoner kronor gått till stöd för våldsutsatta, dels genom ökat stöd till Uppsalas kvinnojourer, dels genom att utveckla kommunens egen verksamhet (Nexus) ytterligare.
När vi talar om personer som är utsatta för våld i en nära relation så låter det alltid som att alla partier är helt överens om att stödet ska vara urstarkt. Men om man synar vad partierna i Uppsala faktiskt gör så blir det tydligt att så inte är fallet. S, V och MP försvarar sitt beslut att inte ge nödvändig finansiering till Uppsala kvinnojour med att pengarna saknas i budgeten, men det är de själva som har skrivit den budget som nu styr kommunen och det är de själva som har gjort prioriteringarna. De har exempelvis lyckats hitta 300 miljoner till spårvagnsprojektet och närmare en miljon till en meningslös folkomröstning. Men den politiska viljan att skaka fram 2 miljoner för att ge samhällets grundläggande stöd till våldsutsatta, i nivå med de behov som finns, saknas.
Det hade kunnat vara annorlunda. I det förslag till budget som Centerpartiet lade fram för Uppsala kommun 2024 valde vi en annan väg. Där visade vi att det går att prioritera välfärden, tryggheten och samtidigt satsa på kapacitetsstark kollektivtrafik utan att låta samhällets mest utsatta stå för notan. Ett ekonomiskt tufft läge är inte skäl för att tumma på denna grundbult i samhällskontraktet. Tvärtom kräver det av politiker att prioritera kärnuppdraget framför sina egna personliga prestigeprojekt.
Samhället behöver vara urstarkt i dessa frågor. Inte nog med att våld i nära relationer orsakar ett enormt personligt lidande och är en tragedi för de som utsätts, deras barn och anhöriga. Dessutom medför våldet stora kostnader för samhället som bara kommer att växa om de utsatta inte får stöd i rätt tid i form av ökat vårdbehov och uteblivande från arbetsmarknad. Våld som får fortsätta påverkar hela samhället och inte minst de drabbade barnen som får sämre förutsättningar i livet.
Seriös politik är när värderingar och prioriteringar går ihop. Från Centerpartiets håll är stödet till våldsutsatta inte bara snack, det är på riktigt.