Kulturhuvudstadsår det bästa som skulle kunna hända Uppsala

Precis som med OS i Paris kanske det visar sig att kulturhuvudstadsårets motståndare har fel, skriver Eva Edwardsson (L).

Om Uppsala utses till kulturhuvudstad 2029 kommer motståndarna till kulturhuvudstadsåret ta varje tillfälle i akt att  offentligt kritisera projektet. Men vad är egentligen viktigare än kultur? undrar Eva Edwardsson (L).

Om Uppsala utses till kulturhuvudstad 2029 kommer motståndarna till kulturhuvudstadsåret ta varje tillfälle i akt att offentligt kritisera projektet. Men vad är egentligen viktigare än kultur? undrar Eva Edwardsson (L).

Foto: Add Light Fotograf Göran Ekeberg AB/STAFFAN CLAESSON/Arkiv

Debatt2024-12-04 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Inom kort får vi veta vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad år 2029. Blir det Uppsala eller Kiruna?

Om Uppsala utses, blir det sannolikt som med 2024 års Sommarolympiad i Paris. Kritiken och ifrågasättandet kommer att bli monumentalt. Vi har redan hört argumenten. ”Det kostar för mycket! Uppsala har för dålig ekonomi. Lägg pengarna på vård, skola och omsorg i stället!”

De aktörer som av olika skäl redan positionerat sig mot kulturhuvudstadsåret, kommer att ta varje tillfälle i akt att få uppmärksamhet genom att offentligt kritisera projektet, ända fram till år 2029, om nu den internationella juryn föreslår Uppsala.

Men vad är egentligen viktigare än kultur, när det är kulturen som gör oss till människor? I det postmoderna samhället sägs det att de stora berättelsernas tid är förbi. Absolut, men det finns fortfarande en mångfald av berättelser – om och av dem som levde i världen tidigare och om och av oss som lever här nu.

undefined
Uppsala skulle utvecklas bättre om vi satte kulturen, och för all del även idrotten, i högsätet, skriver Eva Edwardsson (L).

Om de människor som levde i Europa för 20 000 år sedan vet vi väldigt lite. Men vi har kvar deras konst. I Uppsala län finns spår av vikingatiden. Men vad skulle vi veta om vikingarnas liv, om vi inte hade sagorna – deras berättelser? På teatern kan vi se pjäser som är från vår tid, samtidigt som pjäser som är mellan femhundra och tvåtusen år gamla fortfarande spelas.

För drygt ett decennium sedan var jag kulturnämndens ordförande. Då lärde jag mig att det är viktigt att signalera att kultur har ett värde i sig. Att komma och påstå att kultur är bra för något är att be om en omedelbar tillrättavisning.

Detta till trots, vill jag ändå argumentera för att ett kulturhuvudstadsår skulle vara det bästa som kunde hända Uppsala. Men inte för att det vore bra med ett ökat antal gästnätter på hotellen. Utan för att ett kulturhuvudstadsår skulle ge alla oss uppsalabor chansen att styra utvecklingen i en riktning som skulle ge oss lite mer andrum, hopp, eftertanke och kreativitet.

VI lever i slutet av början av en klimatkris. Vi behöver poeternas, skådespelarnas, filmarnas och dansarnas analys och bearbetning av det som sker. Konsumtion av kultur ”live” eller inspelat framstår därtill som förhållandevis klimatsmart.

Sverige har haft en stor och snabb inflyttning av människor från andra kulturer de senaste tjugo åren. Det visar sig nu att integration av människor från olika kulturer är svårt.  Vad är då mer verksamt än att intressera sig för andra kulturers uttryck. ”Det här är våra folkdanser, vilka är era? Vilka sagor berättar ni för era barn? Selma Lagerlöf och Kerstin Ekman är några av våra främsta författare, vilka är era?”

När vi talar om kultur måste vi också tala om de professionella kulturskaparna. Bland oss vanliga människor finns idag och har under alla tider funnits begåvade sångare, författare, skådespelare, magiker och dansare. Dessa människor kan inte tänka sig något annat liv än ett där de uttrycker sig genom kulturens olika genrer.  Genom sin skicklighet, väcker de vår beundran. Ju fler kulturskapare som bor och verkar i Uppsala, desto intressantare kulturliv.

undefined
På fredag får vi veta vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad år 2029. Blir det Uppsala eller Kiruna?

Kort sagt. Uppsala skulle utvecklas bättre om vi satte kulturen, och för all del även idrotten, i högsätet. Ett intresseväckande kultur- och idrottsliv gynnar kreativa näringar och omvänt. Det får kreativa människor och företag att vilja verka just här. Den som är storkonsument av olika slags kultur, kan inte undgå att bli bildad och därigenom få ett bättre självförtroende.

I fråga om Uppsala som kulturhuvudstad år 2029 är målet ingenting; vägen är allt. Om vi vill växa på ett hållbart sätt, med större respekt för människors och andra levande varelsers och själva naturens livsvillkor, så ska vi bejaka ett projekt som kommer göra oss mer intresserade av andra människor och de känslor och de upplevelser som kulturen ger oss.

Precis som med OS i Paris kanske det visar sig att kulturhuvudstadsårets motståndare hade fel.

Jag ser fram emot att bli utmanad på en ”streak” år 2029. Att konsumera live-kultur varje dag i ett års tid. Vilken skillnad för framtiden det skulle göra!