I samband med kriget i Ukraina diskuteras mycket om vad kriget betyder för världens utveckling. Diskussioner handlar till exempel om flyktingar, matproduktion och energipolitiska förslag som i Europaparlamentet. En annan punkt som diskuteras bland många intellektuella är vad kriget innebär för liberalismen, en ideologi som bland annat bygger på individens friheter och rättigheter samt vikten av tolerans, mellanmänskligt samarbete och välstånd.
Kriget påverkar opinionsbildningen om hur liberaler bör agera i olika frågor som rörande gemenskap, säkerhet och migration. Den kände liberale filosofen Francis Fukuyama menar att utvecklingen i Ukraina kan “rädda liberalismen” som enligt honom fokuserat för mycket på ekonomiska frågor sedan 1990-talet. I Sverige anser flera ledande liberala debattörer att liberaler måste stå upp för “en god nationalism” och “värna om nationalstaten”.
Sådana åsikter innebär i praktiken att många aktiva liberaler blir mer fokuserade på att bevara olika institutioner och debattera med gamla idéer samtidigt som vår värld anses vara mer komplex och krisande jämfört med 30 år sen. Det handlar även om en politisk utveckling präglad av framgångar för populistiska och nationalistiska partier, minskad tro på demokrati och kulturell pluralism, större krav på mer likformighet, hinder för migration och ökad statsmakt. Åsikter om att kriget i Ukraina är bra för liberala idéer och värderingar blir på det sättet i många fall snäva, romantiska och orimliga.
Debatten i Sverige präglas fortfarande av fokus på icke-ekonomiska frågor medan själva kriget i Ukraina kan beskrivas som ett kulturkrig. Många ukrainare anser att landet behöver en statskyrka eller att den ryska ortodoxa kyrkan ska förbjudas, något som strider mot demokratiska och sekulära principer. I Donbassregionen anser många att staten borde erkänna ryskan som ett officiellt språk eller åtminstone skapa en ukrainsk standardvariant.
Rörande synen på identifikation ses kriget i Ukraina som “ett slut på falska motsättningen mellan liberalism och nationalism” genom att tala om behovet av “liberal nationalism”, alltså en blandning av nationalism och liberalism som under 1800-talet. Men dagens komplexa, globala och klimatosäkra värld, liksom Europa, ser inte ut som för 200 år sedan.
Det är också värt att minnas att kombination av nationalism och liberalism också bidrog till det katastrofala första världskriget, eftersom många samtida liberaler i Europa inte kunde eller ville främja övernationell fred, enighet och gemenskap. En paradox är att trots all nationalism i Ukraina, främst som resultat av den ryska invasionen, stödjer majoriteten av alla ukrainare tanken på att Ukraina ska bli en del av EU. Vilket i praktiken, institutionellt och ekonomiskt, innebär att man stödjer en styrelseform som skapats för att motverka nationalism och förena européer genom gemensamma lagar liksom medborgarskap.
Ukraina kan dock i bästa fall bli en del av EU runt 2035 och processen underlättas inte av att mer konservativa och nationalistiska politiker i Ukraina ser Polen och Ungern som inspiration till hur landet ska kunna vara en del av unionen men samtidigt strunta i vikten av värderingar som rättsstyre. Inte heller blir det bättre av att den ukrainska regeringen under ledning av president Volodymyr Zelenskyj ägnar sig åt godtyckligt beslutsfattande och beteenden som till exempel går ut på att göra av sig med potentiella politiska motståndare.
Nationalismen är fortfarande en idé om att varje människa måste ha en särskild och avgränsad lojalitet till nationen och att mänskligheten ska vara splittrad. Nationalism kan skapa nya nationer men inte en enad planet.
Nya berättelser och insikter behövs för att kunna förklara hur vår globala civilisation ska fungera vilket bland annat kräver bildning, demokratisk förnyelse och fler människor involverade i komplext tänkande från lokal till global nivå.
Men vägen dit kommer inte att gå via en romantiserad retorik om “räddning” och fokus på att “bevara nationalstaten” utan kommer att ske genom förnyelse och skapandet av nya institutioner, gemenskap och demokratiska processer på alla nivåer.