Snart kan kosläppen vara ett minne blott

Kristdemokraterna och LRF driver på för att avskaffa det så kallade beteskravet, skriver Erika Bjureby.

Inga kosläpp med KD. Ebba Buschs Kristdemokraterna driver på för att avskaffa beteskravet, skriver Erika Bjureby.

Inga kosläpp med KD. Ebba Buschs Kristdemokraterna driver på för att avskaffa beteskravet, skriver Erika Bjureby.

Foto: Carina Wising/Ninni Andersson/Regeringskansliet

Debatt2024-05-04 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag sker ett av de största kosläppen i Uppsala län med omkring 3000 besökare. En uppskattad folkfest, som firar att korna äntligen släpps ut på sommarbete i gröna hagar, med skuttande kossor rusiga av lycka över att känna gräset under klövarna efter en lång vinter. 

Kosläppen är ett av de mest lyckade PR-jippona vi har i Sverige som rent av får oss att glömma att de flesta kor hålls inomhus större delen av livet. För alla gillar ju att se glada kossor. Jag tror också att vi svenskar kollektivt är lite stolta över tanken på att svenska mjölkkor minsann får vara ute och beta.

Men snart kan kosläppen vara ett minne blott, eftersom Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Kristdemokraterna (KD) har riktat in sig på att avskaffa det så kallade beteskravet, det vill säga den del av djurskyddslagen som garanterar att mjölkkor får vara ute och beta under sommaren. Om de får som de vill kan denna lag, som faktiskt särskiljer svenskt djurskydd från andra länder på ett positivt sätt, att rivas upp.

Att vi svenskar bryr oss om kornas välfärd backas också upp av siffror. 94 procent av svenskarna tycker att det viktigaste är att korna är friska och har det bra enligt en opinionsundersökning beställd av LRF. Specifikt ansåg 89 procent att det är viktigt att kor får gå ute och beta. Ändå vill alltså LRF och KD ta bort beteskravet så att kor ska kunna hållas inlåsta året runt.

Så varför vill de skjuta ner det bästa argumentet de har för att folk ska välja just svensk mjölk? Jag tror det har att göra med att de som styr LRF i denna fråga har en ohållbar utgångspunkt där man, med enögd blick på maxad industriell effektivisering, vill att Sverige får färre men mycket större mjölkproducerande lantbruk. Gårdar med kanske 1000 eller fler kor på samma ställe, vilket gör det nästan omöjligt att släppa ut alla kor på bete, och då står kornas lagstadgade rätt till bete i vägen. Just detta är något som oroar många mindre lantbrukare, och både för korna och naturen vore det en uppenbar försämring om fler kor hålls inne.

Från Kristdemokraterna och LRF:s sida pratar man tyst om att ett slopat beteskrav handlar om att möjliggöra att kunna låsa in korna året runt. I stället motiveras förslaget med att det skulle handla om att lätta på en tung byråkratisk börda för bönderna.

Att kor mår bäst av att få gå ute och beta inser nog de flesta, särskilt de som har varit med på ett kosläpp, och om inte så finns det mängder av forskning som bekräftar detta. Det andra stora argument mejeribranschen har för att vi ska välja produkter från svenska kor är att de bidrar till öppna landskap och stärker den biologiska mångfalden. Det stämmer att betande kor kan göra detta, men bara när de får vara ute och beta på lämpliga marker. Låser man in fler kor försvinner även detta argument.

Vi vill tillsammans med många andra organisationer, mjölkbönder, veterinärer och privatpersoner som skrivit på uppropet jagvillbeta.nu rädda det svenska beteskravet som nu hotas av LRF och KD. Vi vill att beteskravet i stället ska utvecklas så att fler kor garanteras rätten att vara ute och beta. De svenska kornas rätt till utevistelse och bete skapades i samband med att Astrid Lindgren fyllde 80 år. Hon fick då en ny djurskyddslag i present av Sveriges dåvarande regering som tack för sitt stora engagemang för djurens välfärd inom lantbruket. Astrid tackade, men tyckte egentligen att den var otillräcklig. En sak var hon dock nöjd med: Att svenska mjölkkor enligt lag skulle få beta gräs utomhus på sommaren!

Vill Ebba Busch verkligen bli ihågkommen som den partiledare som tog tillbaka Astrid Lindgrens 80-års present?