Två SLU forskare menar att kornas rätt att beta på sommaren kan vara hotad.
Utredningen ”Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd”, SOU 2024:56, föreslår att kor som går i så kallade lösdriftsstallar inte ska behöva gå ut på bete. Om det blir verklighet försämrar vi djurskyddet för våra kor. Forskning visar att bete är en viktig del av kornas naturliga beteende. Alla som sett kor gå och beta inser nog att det är något som korna mår bra av. Det var med 1988 års djurskyddslag som svensk djurhållning skulle komma att behöva ta hänsyn till djurens naturliga beteende, och bland annat infördes då ett beteskrav för kor. Långt tidigare, under 60-talet etablerade det fem så kallade friheter: Frihet från hunger och törst, Frihet från obehag, Frihet från smärta, skador och sjukdomar, Frihet från rädsla och oro samt Frihet att utföra naturligt beteende.
Med 1988 års lag ville man få det att se ut som att världens bästa djurskydd – det har vi i Sverige! Så enkelt var det dock inte. Vi drogs med föråldrade djurhållningssystem där suggor och värphöns hölls i burar och mjölkkor stod tjudrade i sina stallar. Dispenser utverkades för att de föråldrade systemen skulle kunna slitas ut innan nya investeringar blev nödvändiga. Så dröjde det enda till 2004 innan den sista hönan slapp ut ur den bur som varken hade rede eller sandbad.
Uttrycket i lagen att ”djur ska hållas i en miljö så att de kan bete sig naturligt” blev föremål för tolkningar och vantolkningar. Det var först med utredningen ”Ny djurskyddslag”, SOU 2011:75, som begreppet ”naturligt beteende” blev ordentligt genomgånget och förklarat. Som en följd av detta slog riksdagen fast, i den nuvarande djurskyddslagen från 2019, att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas, att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande och att beteendestörningar förebyggs.
Starkt motiverade beteenden är till exempel för spädgrisar att kunna dia och för suggor att kunna bygga bo inför förlossning, för fjäderfä att kunna sandbada och med det sköta sin fjäderdräkt och för nötkreatur att kunna beta. Den nya djurskyddslagen går därmed längre än de fem friheterna och längre än 1988 års lag eftersom djur nu ska ges en god välfärd och erfara positiva upplevelser, inte bara slippa undan de negativa. Denna utveckling är helt i tiden då man går ifrån de fem friheterna, vars fokus låg på att undvika negativa upplevelser, och nu pratar om de fem domänerna i stället där hänsyn ska tas till näring, miljö, hälsa, beteende och mental upplevelse för att kunna ge djuret en god välfärd.
Nu ligger kornas öde i regeringens händer, det menar Bo Algers och Frida Lundmark Hedman
Nu känns det dock som att historien riskerar att upprepa sig. Sist regeringen utredde förbättrad konkurrenskraft inom livsmedelsproduktionen och hävdade att djurskyddet skulle bibehållas ledde det till att spädgrisar numera får avvänjas från sin mor redan vid 21 dagars ålder trots att de är starkt motiverade för att dia och att en så tidig avvänjning riskerar försämra smågrisarnas hälsa och välfärd. Kommer regeringen nu att skriva undantag för kors betesbehov? Forskningen visar att kor är beredda att arbeta hårt för att kunna komma ut på bete, och att bete har många hälso- och välfärdsfördelar. Utredaren menar att det är en god inomhusmiljö i de moderna lösdrifterna, men hur man än gör så består de av begränsade ytor för korna att röra sig på, små och ibland alltför hårda liggbås som inskränker på kornas möjlighet att ligga i vilken position de vill, samt hårda och ofta halkiga gångar för korna att röra sig på. Och vad menar utredaren skiljer dem från de omoderna lösdrifterna?
Vi har en ny djurskyddslag som i ännu högre grad än den förra ska möjliggöra att våra djur ska kunna bete sig naturligt. Men ska den bara vara kosmetika för en djurhållning som inte möter de biologiska krav som innebär ett gott djurskydd? Är det så att vi i Sverige är på väg mot världens bedrägligaste djurskyddslag?