När nybyggda Tullgarnsbron öppnas får inte bilisterna fortsätta använda Islandsbron om vänsterstyret får bestämma. Det är tyvärr varken det första eller det sista dåliga beslutet som nuvarande styre kommer att driva igenom.
Det är korkat att begränsa framkomligheten på Islandsbron redan från dag ett, då har man nämligen ingen som helst aning om hur trafikflödena skulle komma att se ut i verkligheten om trafiken kunde ta sig fram på både Islandsbron och Tullgarnsbron.
Nu när det bara finns en bro och all trafik i närheten tvingas till samma bro blir det givetvis mycket bilar där, men detsamma kommer ju att gälla den nya bron om alla bilar ska tvingas över dit i stället. Det smartaste alternativet vore att lämna båda broarna framkomliga för all trafik, så alla kan välja den kortaste möjliga färdvägen oavsett varifrån man ska åka och vart man ska.
I början skulle många säkert fortsätta att använda Islandsbron av gammal vana, det är så vi människor fungerar. Är en gata i stan avstängd en längre tid omprogrammerar vi våra hjärnor till att planera trafikrutter via omvägar, för att undvika den avstängda gatan. När gatan sedan öppnas för trafik igen så fortsätter i alla fall jag vanemässigt att undvika den ”avstängda gatan”, eftersom bakhuvudet lurar mig att den är avstängd.
Precis på samma sätt blir det rimligtvis när en ny bro öppnas. Den kommer att bli något mer sparsamt använd i början eftersom den inte finns med i folks mentala trafikplaneringar än. Men ett halvår efter att den nya bron har öppnat kommer den att ha uppnått sin potential i avlastning till Islandsbron. Inte förrän då kan man med säkerhet säga hur trafikflödena ser ut över de båda broarna.
Att tvinga bilar som skulle ha en kortare färdväg över Islandsbron att köra en omväg på flera kilometer över den nya Tullgarnsbron, det är ingenting annat än fullständig idioti. Det är sämre för miljön eftersom onödiga omvägar på flera kilometer ger mer utsläpp och partiklar i luften, för att inte tala om att det kommer att ta betydligt mer tid för Uppsalaborna att köra flera kilometer i onödan. Det kommer dessutom att kosta onödiga pengar för kommuninvånarna, det är ju inte är gratis att köra flera kilometer i onödan.
Rafael Waters, ordförande (S) gatu- och samhällsmiljönämnden, säger till UNT att ”merparten av biltrafiken över bron utgörs av fordon som tvingas använda den i brist på bättre alternativ. 80 procent av bilarna, nära 10 000 fordon per dygn, tar en omväg över bron utan att egentligen ha något ärende dit”.
Om 80 procent av alla bilar kör omvägar över Islandsbron i brist på bättre alternativ, då kommer ju närmare 80 procent av all biltrafik över Islandsbron att kunna ta kortare vägar framöver. Och skulle vi få en så kraftig minskning av biltrafik där, så finns ju inga rationella skäl att begränsa framkomligheten i centrala Uppsala genom att helt förbjuda biltrafik på Islandsbron. Efter en 80-procentig avlastning kan det knappast vara särskilt igenkorkat.
Korkat, det är det däremot att agera med det tydliga förakt mot biltrafik som nuvarande styre i Uppsala kommun gång på gång visar upp. Det finns så många märkliga exempel på korta gator eller korsningar, och nu snart en bro, där det inte är tillåtet för bilar att passera längs den kortaste färdvägen.
På vilket sätt klimatet eller luftkvaliteten skulle förbättras av att bilarna får köra långa omvägar har jag aldrig förstått. Förmodligen finns det vilsna själar som tror att det kommer att bli en vinst lite längre fram, om man bara blundar för verkligheten tillräckligt hårt och hoppas riktigt mycket på att vinsten ska komma.