Kommunen ska komplettera, inte konkurrera

Kommunen ska fokusera på sitt huvuduppdrag och endast gå in i kompletterande syfte om marknaden inte skulle räcka till, skriver Tobias E-Hägglund, Robin Kronvall och Linn Fall.

Deltagande i Arbetsförmedlingens upphandlingar på området är fullständigt överflödigt för Uppsala kommun eftersom kommunen redan i dag har lagmässig möjlighet att skriva samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen gällande den typ av tjänster som avses, skriver Tobias E-Hägglund, Robin Kronvall och Linn Fall.

Deltagande i Arbetsförmedlingens upphandlingar på området är fullständigt överflödigt för Uppsala kommun eftersom kommunen redan i dag har lagmässig möjlighet att skriva samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen gällande den typ av tjänster som avses, skriver Tobias E-Hägglund, Robin Kronvall och Linn Fall.

Foto: Privat.

Debatt2021-11-01 04:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

21 juni i år fattade Uppsala arbetsmarknadsnämnd beslut att delta i Arbetsförmedlingens LOV-upphandling avseende Kundval rusta och matcha (KROM), som syftar till att samla leverantörer som kan hjälpa arbetssökande att komma i arbete eller utbildning på kortast möjliga tid. Uppsalaalliansen (M, C, KD) röstade emot detta beslut eftersom kommunen skulle gå in med ambitionen att aktivt konkurrera med privata aktörer och därmed riskera att skada konkurrensen. I stället bör kommunen komplettera marknaden via samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen.

Arbetslösheten i Uppsala kommun är för hög, långtidsarbetslösheten likaså. Vi moderater motsätter oss minoritetsstyrets vägval att konkurrera med privata aktörer, att cementera en oönskad marknadsstörande närvaro i Arbetsförmedlingens upphandlingar, samt att förskjuta arbetskraft från den privata sektorn till den offentliga. I stället anser vi att kommunen ska fokusera på sitt huvuduppdrag och utöver detta endast gå in i kompletterande syfte om marknaden inte skulle räcka till. Om detta blir aktuellt ska det naturligtvis endast ske under begränsad tid, för att undvika permanent kommunalisering av arbetsmarknadspolitiken.

Kommunens beslut vilar mot bakgrund av regeringens utredning ”Vissa lagförslag med anledning av en reformerad arbetsmarknadspolitisk verksamhet, Ds 2021:27”, som innehåller en rad utomordentligt skadliga förslag. Bland annat att göra undantag i kommunallagens förbud för kommuner att driva affärsverksamhet i vinstsyfte, självkostnadsprincipen, samt i viss mån lokaliseringsprincipen. Dessa regler är vad som skyddar marknaden från skadlig konkurrens från offentliga aktörer samt skattebetalarna från att den skattefinansierade offentliga sektorn sväller ut.

Kommuner konkurrerar inte med lika villkor mot marknaden eftersom de är skattefinansierade, inte kan gå i konkurs, kan ordna sidoanställning i sin egen verksamhet samt redan har övertag igenom sin myndighetsroll i flertalet samhällsfunktioner.

Regeringen slängde, efter rungande kritik mot förslaget och efter den egna utredargruppens understrykande av de skadliga effekterna, önskemålen om att runda gällande kommunallagstiftning i soptunnan med orden ”Det är viktigt att särskilja de olika roller kommuner, Arbetsförmedlingen och de fristående förmedlarna har”. Ett välkommet tillnyktrande.

För oss moderater framstår det som illa genomtänkt av Uppsala minoritetsstyre i arbetsmarknadsnämnden att, trots regeringens avståndstagande, ändå framhärda att kommunen ska gå in och konkurrera om marknadsandelar med privata utförare hos Arbetsförmedlingen och genom detta hämma privata aktörer att etablera eller utöka sin närvaro på området.

Deltagande i Arbetsförmedlingens upphandlingar på området är fullständigt överflödigt för Uppsala kommun eftersom kommunen redan i dag har lagmässig möjlighet att skriva samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen gällande den typ av tjänster som avses. Därmed kan kommunen ställa upp som kompletterande utförare i den händelse Arbetsförmedlingen inte skulle få full täckning för sina behov av marknaden. Sådana överenskommelser understryks också av utredningen.

Kan hända är det Arbetsförmedlingens incitamentsmodell som hägrar för minoritetsstyret. Det finns nämligen ingenting som förhindrar att kommunen tar sig an de personer som står längst bort från arbetsmarknaden, och ger högst ersättning, och stoppar in dessa i de hopplöst ineffektiva och kostsamma extratjänster som redan skattefinansieras. På detta sätt skulle kommunen dra in dubbla ersättningar från skattebetalarna. Förutom de moraliska problemen med ett sådant agerande uppstår dock risken att arbetsmarknadsnämnden förskjuts i sitt uppdrag och börjar premiera denna typ av verksamhet, i stället för att hålla sitt ordinarie uppdrag i jämvikt.