Varför inte drömma ett ögonblick om något bättre?
Låt oss ta vara på det vi har varit med om under tiden med coronapandemin. När pandemin med all kraft på olika sätt bröt in i våra liv, vad var det viktigaste? Det var att ta hand om varandra, att hjälpas åt. Och vad var det svåraste? Det var att på grund av olika restriktioner inte kunna träffa och vara med de som stod oss nära. Vi har inte hört många som har beklagat sig över att det inte gick att shoppa som vanligt. Det blev inte så mycket nya prylar för många.
Att träffas och bry sig är viktigare än att ständigt handla. Och när du väl handlar: ta dig i stället till affärer som säljer andrahandsvaror. Om något går sönder: lämna in det på reparation eller försök laga det själv, fixa till dina egna halvtrasiga kläder och anordna bytesdagar i kvarteret. Det finns massor att göra som skapar sociala kontakter och samtal och som samtidigt gör att saker håller längre, förbättrar ekonomin och som gör det lättare att leva med naturen, i stället för mot den. Samhället borde underlätta för oss att minska användningen av resurser och minska utsläppen.
I Uppsala finns några second hand-affärer. De flesta är belägna nära varandra i Boländerna. Så även det kommunala Återbruket. De gör i det tysta en social insats och är med om att bygga något för miljö och klimat med återanvändning som fokus. Verkstäder och butiker för reparationer blir allt vanligare.
Men varför sitter kommunen och tittar på?
I Eskilstuna finns en väl fungerande ”Återbruksgalleria” med en rad butiker, café och samarbete med folkhögskola. Uppsala kommun borde ta fram lokaler och skapa förutsättningar för något liknande. Det är möjligt! Långsiktigt skulle återbruk, reparation och återvinning kunna vara en viktig del av Uppsalas näringsliv, men då måste kommunen underlätta det och själv vara en aktiv del i en sådan omställning.
När kommunen ska köpa in varor via upphandling bör tydliga cirkulära krav vara givna. Varor med lång livslängd, som är lätta att reparera och i sista hand återvinna, som är koldioxidfria ska inhandlas. Vid detaljplaner och bygglov ska rutinen vara att byggandet sker i trä och med solpaneler på taken. Uppsala har börjat med det, men det går långsamt. Kommunen ska så långt det går satsa på reparationer och bra underhåll av byggnader och inventarier och bara i nödfall ge rivningstillstånd. Vid sådana tillstånd ska så mycket som möjligt av inventarier och rivna byggnader återanvändas.
En delningsekonomi uppmuntras exempelvis även genom parkeringsplatser för bilpooler. Där det är möjligt att kräva en viss mängd återvunnen råvara i produkten, en så kallad kvotplikt, bör man ställa sådana krav.
Kommunens politiker borde läsa ”Handlingsplan för omställning av Sverige” och även den finska mer ambitiösa planen ”Ett strategiskt program för cirkulär ekonomi”. I de här planerna finns mycket som är bra och kan användas för Uppsala kommun.
Vi bör gå i en riktning mot minskad stress, mindre ohälsa, med mer tid för varandra, mer hållbara varor och lägre konsumtion.
Avgörande för detta är att enbart tillverka utsläppsfria varor som har lång hållbarhet och som kan återbrukas, eller som man åtminstone kan återvinna materialen ur. Detta bestämmer däremot inte kommunen över.
Däremot kan Uppsala kommun, genom olika tillstånd, avgifter och stöd göra det lättare att konsumera innanför planetens gränser. Sätt fart!