Att vi som arbetsgivare har ett ansvar för att vår personal har en god arbetsmiljö är självklart. I den rollen blir vi ofta föremål för granskningar och utvärderingar. Men var går egentligen gränsen för företagens ansvar och förebyggande arbete och samhällets förmåga, resurser och vilja att skapa trygga miljöer?
Det händer gång på gång. En incident inträffar i en av våra butiker – en kassör hotas, en medarbetare får utstå trakasserier. Människor som fallit utanför samhällets skyddsnät, som samhället misslyckats med att omfamna och stötta, tar ut sin frustration på de platser som för dem är inom räckhåll: de lokala företagen.
Som arbetsgivare är vi skyldiga att skydda vår personal, det är inget vi ifrågasätter. Vi investerar i säkerhetssystem, anlitar väktare, justerar våra öppettider och utbildar våra medarbetare i hur de ska hantera hotfulla situationer. Varje ny incident driver oss att hitta nya lösningar och strategier för att skydda dem som arbetar hos oss. Om vi ska fortsätta vara motorn för nya jobb för till exempel ungdomar och nyanlända är det dessutom avgörande att vi kan erbjuda en trygg arbetsmiljö i kampen om nya talanger som ser en karriär och framtid inom dagligvaruhandeln.
Att dagligvaruhandeln och butiken är en trygg plats för kunder och anställda är dessutom ett samhällsintresse som borde ges hög prioritet. Utöver att vi driver egna företag som fria handlare vilket är kärnan i vår ICA-modell, så erbjuder vi en grundläggande och samhällsviktig service i att förse invånare med mat. En tillgänglig och trygg dagligvaruhandel är därmed en fråga för hela landets säkerhet och robusthet om en kris eller katastrof skulle inträffa, vilket borde bekymra politiker och myndigheter på både nationell och lokal nivå.
Men när vi ser oss omkring och frågar vem som bär det större ansvaret, är svaret nästan lika skrämmande som incidenterna själva. Det är tyst från de som borde agera längst upp i kedjan. Det är inte bara en butik som drabbas, inte bara en detaljhandelsaktör– det är företagare överallt som bär detta ok på sina axlar och som blir syndabockar när samhället misslyckas.
Varför förväntas det alltid att vi företagare ska förändra oss, anpassa oss, investera i system och rutiner för att täcka upp där samhällskontraktet har brustit? Varför är det alltid vi som ska ta smällen, när problemen egentligen handlar om ett samhälle där stödsystemen blivit för svaga och där tillit och trygghet har gått förlorad?
Kommunens roll i det hela måste ses för vad den är – ett fundament som antingen håller eller brister. När tryggheten fallerar kan det inte bara vara upp till oss i näringslivet att plåstra om såren med säkerhetslösningar.
Det är hög tid att beslutsfattare erkänner sitt ansvar och investerar i långsiktiga åtgärder för att skapa ett samhälle där människor, inte känner sig tvingade att agera ut sin desperation på oskyldiga. Ett samhälle som lägger över ansvaret för trygghet och förebyggande åtgärder på sina företag har misslyckats i sin grundläggande funktion.
Det är inte vi som erbjuder service och arbetstillfällen som borde få stå till svars för mörkret som faller över staden, bokstavligt och bildligt. Det kanske i stället borde vara kommunen som ska fylla i Arbetsmiljöverkets formulär. Vid varje incident, varje hot, varje brott mot en medborgare borde kommunen göra en analys, en riskbedömning och genomföra förbättringar och ge oss företagare och våra medarbetare ett löfte. Ett löfte om att vi tryggt kan gå till våra arbeten och erbjuda samhället den service och de produkter som vi är bäst på.
Johan Schartau, ICA Nära Rosendal, distriktsstyrelse öst ICA-handlarnas Förbund
Marcus Terneborn, ICA Nära Brantingstorg
Tore Jonsson, ICA Stabby
Marcus Lindstrand, ICA Nära Råbyvägen
Linda Keay, ICA Nära Vretgränd
Fredrik Andersson, ICA Folkes Livs
Daniel Bergström, ICA Nära Öregrund
Patrik Karlsson, ICA Nära Per-Erics Livs Morgongåva
Jari Aalto ICA, Supermarket SAMköp, distriktsstyrelse öst ICA-handlarnas Förbund
Peter Horwitz, ICA Nära Gräddö
Susanne Schelander, ICA Nära Enhörna
Patrik Ekstrand, ICA Nära Tallen, Månkarbo
Christina Söderlund, ICA Krysset