Vi är flera föreningar och sammanslutningar som är starkt kritiska till hur Uppsala kommun med sina byggplaner brister i hänsyn till vår natur och kultur. Trots olika ingångar till engagemang om Uppsalas framtid har vi haft lätt att enas om några kritiska synpunkter:
Förtätning har varit kommunens ledord för byggnationen och fortsätter att vara det. Vi är kritiska till hur man på så sätt bygger bort befintliga naturområden och stänger ut solljus och rörelseutrymme för boende.
Den psykiska hälsan är allvarligt hotad enligt återkommande rapporter. Trots att människor behöver närhet till naturen, och att sikt och utsikt förbättrar barns, ungas och äldres psykiska mående, väljer kommunen att bygga högt och tätt.
Pandemin har initierat uppenbara samhällsförändringar som inte återspeglas i byggplanerna. Människor använder i dag grönområden allt mer intensivt för sin dagliga rekreation. Många vill och får nu fortsätta arbeta hemifrån i stället för att lägga tid och energi på pendling. Kommunens omfattande expansionsplaner för både byggnation och trafik som togs fram före pandemin, är otidsenliga och i behov av revidering.
Klimatförändringarna är påtagliga och skrämmande. I stället för att stadsplaneringen behöver klimatanpassas, ser vi en utökning av hårdgjord markyta, förbrukning av värdefulla resurser som naturmark och andra grönområden och brist på åtgärder för att förebygga risker vid extremväder.
Den biologiska mångfalden är lika starkt hotad som klimatet. Trots att andelen utrotningshotade arter har ökat och vi har fått en pollinatörskris, ser vi inte att kommunen vårdar ängar, dikesrenar, hagmarker och naturliga habitat. Kommunen har ett stort ansvar – inte minst som en förutsättning för vår egen arts överlevnad – att gynna mångfalden och skydda den natur och de livsmiljöer som finns kvar.
Natur- och kulturvård har genom årtusenden gett Uppsala omistliga värden. På många aktuella exploateringsplatser i och runt Uppsala är kommunen beredd att offra dessa värden. Uppskattade kultur- och boendemiljöer riskerar att förstöras, trots att kommunens arkitekturpolicy anger att kvalitativa värden i sådan miljö ska tas tillvara och utgöra bas för de tillägg som planeras.
Barnperspektivet är numera ett oeftergivligt krav vid all planering. Vi ser att kommunen genomgående har försummat detta, när man exempelvis är beredd att fösa ihop många barn i trånga bostadskvarter med små och skuggiga gårdar utan sol och ljus, i stället för att ge dem spännande och utvecklande lekmiljöer i naturliga ängar och skogar.
Ett större perspektiv. I sin fokusering på förtätning förefaller Uppsala kommun ha uteslutit kransorternas och landsbygdens möjligheter. Utan att behöva ta värdefull åkermark på Uppsala-slätten i anspråk, efterfrågar många att få bo en bit från tätorten med dess närhet till naturen i stället för att tvingas till förtätade eller nyskapade stadsdelar.
Fyrspårsavtalet blev en otillräcklig överenskommelse, utan de förbättrade kommunikationer söderut som Uppsalaborna behöver nu. I stället ska kommunen tvingas till att bygga oresonligt mycket och tätt, med utgångspunkt från att människor vill och måste pendla.
30-årsperspektivet. Det nya mantrat är att det inte innebär någon förändring i byggtempot att fortsätta med dagens takt i 30 år till. För oss är tanken på att förtätningen, exploateringen, byggenskapen och raserandet av natur-, kultur- och rekreationsvärden ska pågå i ytterligare 30 år skrämmande. Tekniken behöver i stället utvecklas så att tillkommande bebyggelse anpassas till omgivningen.
Demokratiaspekten. Vi undertecknade föreningar och sammanslutningar representerar tillsammans över tusen Uppsalabor. Vi frågar oss varför vi ska behöva ta strid för våra intressen mot kommunen. Våra folkvalda ska ju ta tillvara våra intressen, men varför känns det inte som att de gör det?