Som kommunpolitiker i de mer glesbefolkade kranskommunerna i Stockholms och Upplands län märker vi en ökad inflyttning till våra kommuner. Bostadsbristen men också en önskan om en bättre och tryggare uppväxtmiljö för barnen gör att många barnfamiljer vill bort från staden och dess oroliga närförorter. Ligger den nya bostaden någorlunda nära pendlarparkeringar till tåg eller buss blir det längre avståndet till arbete inte så betungande i tid räknat. Att inte ständigt behöva oroa sig för barnen är helt klart ett godtagbart skäl för många att acceptera lite längre restid.
För närvarande sker därför en stor expansion i flera av kranskommunernas tätorter. Det vore trevligt om vi kunde sprida denna lite och på så vis få en mer levande landsbygd. Men då måste kommunerna våga öppna upp för fler detaljplaner även utanför tätorterna. Anledningen till att kommunerna i dag drar sig för detta är de stora investeringskostnader i framförallt vatten och avlopp som en detaljplan riskerar att medföra. 6 § i lagen om allmänna vattentjänster föreskriver att om bebyggelsen överstiger ett visst antal fastigheter, i våra län 15-20, så räcker det med att om en enda fastighetsägare kräver kommunalt VA så är kommunen skyldig att ordna detta.
Ligger det nyplanerade detaljområdet långt från närmaste VA-ledning blir detta naturligtvis mycket kostsamt. Alternativet, att kommunen gör ett lokalt reningsverk, och på så vis ombesörjer VA för detta mindre antal fastigheter, blir också dyrt och leder till att VA-kollektivet i kommunen får ännu högre vattentaxor.
För att kommunerna, som redan i dag har stora lån och är rädda för ytterligare stora ekonomiska åtagande, ska våga öppna upp för fler detaljplaner så föreslår vi att lagen uppdateras. I stället för att som nu tvinga kommunen att ordna med kommunalt VA om någon kräver detta så skulle lagen kunna ändras till att föreskriva kommunerna tillsynsplikt för privata eller i samfällighet förvaltade VA-anläggningar. Den enskilde ska inte längre kunna begära kommunalt VA om inte detaljplanen uttryckligen föreskriver detta, vilket är upp till kommunen att bestämma. Tillsynsplikten ska naturligtvis säkerställa att alla krav för hälsa och miljö gällande vattenkvalitet och avloppsrening är uppfyllda.
Med denna lagändring kommer kommunerna att kunna sprida ut bebyggelsen mer och vi får tillbaka en mer levande landsbygd i de delar som ligger på rimligt avstånd till pendlarparkeringar för stomlinjer och tåg.
Är då de enskilda eller i samfällighet förvaltade VA-anläggningar bättre eller sämre för miljön än det kommunala? De enskilda eller i samfällighet förvaltade anläggningarna hanterar enbart det vatten som gått igenom våra kroppar, dusch och disk. I de kommunala anläggningarna späs avloppsvatten ut med dagvatten som är förorenade av miljögifter, vilket gör det svårare att rena. Dessutom släpps det renade vattnet från reningsverk ut i hav och vattendrag emedan det renade vattnet från enskilda/samfälliga VA-anläggningar tas upp av omgivande växtlighet som på så vis binder näringsämnena. Detta förutsätter naturligtvis att de enskilda/samfälliga anläggningarna är moderna, vilket också kommer att krävas genom den tillsynsplikt som kommunen åläggs enligt vårt förslag till lagändring.
Givetvis kommer kommunerna ha många begränsningar för vilka områden som kan komma i fråga för nya detaljplaner. Men då våra kommuner är stora kommer det att finnas många fantastiska lägen för små byar och samhällen där barnen kommer nära naturen och där livet är lugnare de första åren.
Vi kan redan nu förutspå att de rödgröna kommer att protestera mot denna samhällsplanering då deras syn på hur människor ska bo ofta utgörs av stora hyreshusområden i betong runt tunnelbanor och pendeltågstationer. Gärna med kala och otrygga innegårdar. Man vill på detta sätt tvinga in människor i en miljö de själva inte valt i tron om att social ingenjörskonst övervinner alla mänskliga hinder. Det tror inte vi.