Ett år har gått sen fempartimajoriteten i Knivsta (M, V, S, MP, C) höjde skatten med 70 öre. Det förvånade oss att ett borgerligt parti som Moderaterna kunde stå bakom ett sådant beslut. Men förvåningen över att fempartimajoriteten ännu inte visat handlingskraft är faktiskt ännu större.
Det är en bedrift i sig att höja skatten med nära en krona i en av landets mest välbeställda kommuner. Skattebetalarna räknar förstås med att en dylik höjning ska ge åtminstone en tillfällig förbättring i välfärden.
Men när vi nu har nästa budget framför oss så ser vi tvärtom att man valt att montera ned befintlig service som ”nattis”, att barngrupperna i förskolan görs ännu större, och att personaltätheten i skolan inte höjs. Några höjda lärarlöner eller någon satsning på barn med särskilda behov blir det inte heller. Så vi undrar nu: vart tog våra skattepengar egentligen vägen?
Svaret har förstås många delar, men en stor del går att härleda till bristande ledarskap. Ett exempel är projektet med att bygga CIK (Centrum för idrott och kultur). För samtidigt som vi är övertygade om att arenan kommer komma Knivstas föreningsliv väl till pass, så konstaterar vi att notan nu passerar 400 miljoner kronor och att man inte ens lyckats hyra ut alla kontorslokaler eller boka upp aktiviteter. Utöver ordinarie beräknad hyreskostnad tillkommer nu ofinansierade driftskostnader för arenan om fem miljoner kronor varje år.
Och tiden tickar på. I december ska CIK invigas och verksamheten starta, men en plan för hur man ska kunna få in pengar till vårt nya centrum tycks saknas. Oavsett om man är för eller emot en stor kommunal arena för skattepengar så måste man konstatera att detta är ett slöseri med resurser.
Tänk om man lika enkelt skulle kunna investera liknande summor i skola, vård och omsorg. Vi är många som hade blivit glada.
Utöver detta så ser vi inte heller något klokt ekonomiskt ledarskap, utan tvärtemot brister förmågan både när det handlar om att hushålla med skattemedel och att genomföra viktiga reformer. Vi hade räknat med en mycket bättre leverans från ett styre som både under valrörelse och budgetdebatt hållit en hög svansföring kring sin förmåga att ta ansvar för ekonomin. I stället saknas tyvärr helt idéer om reformer för att bryta trenden med ökande nettokostnadsutvecklingen.
Från kristdemokratiskt håll är vi övertygade om att vi har möjlighet att vända den negativa trenden. Men då kan man inte låta exempelvis hemtjänsten vara dubbel så dyr som i andra kommuner, utan att den ens håller en bättre kvalitet. Hur försvarar den politiska ledningen en sådan stor avvikelse? För KD är det obegripligt.
Att fempartimajoriteten dessutom har svårt att komma överens är tydligt. Beslutet om budgeten skjuts upp till september när den egentligen brukar tas i maj. Förseningen innebär att kommunens förvaltningar får allt sämre möjligheter att ställa om och anpassa sig till den nya budgeten när så få månader av året kvarstår.
Det är tre långa år kvar till nytt val. Det innebär att vi behöver genomlida många fler beslut om högre exploateringstakt, mer slöseri med skattebetalarnas pengar och mindre pengar till välfärden. Det är bara att beklaga.