Klimatskeptiker men inte högerextrem

Jag tillhör de skeptiska till klimathotet men anser mig vara mycket långt från högerextremismen, skriver Alvar Nyrén i ett svar till Carl Åborg.

Foto: TT

Debatt2018-11-07 12:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Carl Åborg förklarar på UNT Debatt (7/11) sambandet mellan klimatförnekare och extremhögern. Även Energimyndigheten har anslagit cirka 600 000 kr till forskningsprojekt hos Chalmers Tekniska Högskola som skall kartlägga dessa eventuella samband.

Det är en skandal som jag försöker uppmärksamma på annat håll och, om möjligt, stoppa.

Artikeln kunde lika gärna ha handlat om miljörörelsens kopplingar till terrorism, vänsterrörelsens förkärlek för Nordkorea eller någon annan vedervärdig anspelning. Jag förnekar inte en sekund att jag tillhör de skeptiska till klimathotet, det vill säga skeptisk till att människan skulle kunna påverka klimatet i någon märkbar utsträckning.

Däremot anser jag mig vara mycket långt ifrån att ha högerextrema åsikter och känner inte till en enda klimatskeptisk forskare som står dessa extrema rörelser nära.

Kanske finns de, liksom i övriga samhället, i enstaka fall. Uppenbart för de icke troende är att dessa anklagelser och anspelningar bara är okunskap och/eller försök att förminska och smutskasta uppfattningar om verkligheten som skiljer sig från de politiskt korrekta. Det är skymf mot en fri forskning och kränkande mot seriösa forskare inom och utom landet. SVT och stor del av svensk press stödjer sitt val att välja bort debatt med de klimatskeptiska främst med motiveringen att det råder konsensus inom vetenskapen i denna fråga och det låter ju betryggande.

Felet med detta resonemang är att det endast är klimativrarnas uppfattning att denna konsensus råder.

Man får inte vifta bort en debatt med den ena sidans åsikter angående tingens ordning. Visst finns det en undersökning som delvis stödjer denna påstådda konsensus, men det finns många andra som inte gör det. Många forskare och vetenskapsmän med gedigna meriter och gott rykte hävdar tvärtom att denna undersökning är falsk och missvisande och deklarerar öppet sin avvikande uppfattning angående ett eventuellt klimathot. Bland dem även flera forskare som varit verksamma inom IPCC, FN:s klimatpanel.

Vetenskapsjournalisten Lena Carlsson skrev 31/10 på expressen.se: "De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks", och ser det som ett hot mot yttrandefriheten.

SVT och TV4 gjorde nyligen ett reportage om en ny obemannad forskningsubåt för att utforska djuphaven kring Nordpolen. En av de lyckliga och entusiastiska forskarna närvarande vid presentationen var Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet. På direkt fråga från reporten, huruvida hon var orolig för klimatet, svarade hon nekande, "eftersom den vattenståndsökning vi ser i dag är normal och densamma som vi haft de senaste 10 000 åren". Detta klippte givetvis SVT bort i sitt inslag.

Argumenten från de klimatskeptiska forskarna baseras på de fakta de ser och anser väsentliga och de viktigaste av dessa presenteras mycket bra i en dokumentär från Channel 4 i Storbritannien, ett land där det forfarande går att föra debatt i denna fråga.

Inslaget hittas enkelt genom sökning på nätet genom att skriva in hela eller delar av "The great global warming swindle". En rad respekterade och meriterade forskare, några inom IPCC, intervjuas eller medverkar med underlag, liksom flera svenska och danska vetenskapsmän.

Det är inte en slump att Australien och USA och troligen flera länder nu väljer att fjärrma sig från dessa överenskommelser, utan bland annat ett resultat av vetenskapliga överväganden. För en allsidig belysning måste journalistiken granska bådas argument, och varför inte fråga Anna Wåhlin, professorerna Nir Shaviv, Ian Clark, John Cristy, Philip Stott, Paul Reiter, Richard Lindzen och Patrick More (grundare av Greenpeace), fysikern Dr Henrik Svensmark och många andra aktade namn varför de tror att klimatväxlingar och förändringar har helt andra orsaker?