I ett beslut den 30 juni riktar JO allvarlig kritik mot Länsstyrelsen i Uppsala län och Jordbruksverket för handläggningen av jordbruksstöd. JO:s granskning, som gjordes efter en anmälan av mig för att vi först 2020 fick ett beslut, som till på köpet hade en felaktig motivering, för ersättning för miljöåtgärder 2015. Granskningen visar att många lantbrukare fått vänta i åratal på beslut och ersättningar för de miljöåtgärder som samhället betalar för. I centrum för problemen står Jordbruksverkets it-system, som kostat snart en miljard (SVT 18/4 2019) och ändå inte fungerar.
Skulle du acceptera att skattemyndigheten höll inne din skatteåterbäring i flera år – utan att du ens skulle få ränta? Vilket ramaskri skulle det bli om arbetsgivarna tog bort ob-tilläggen med motivet att det nya IT-systemet inte klarar av att hantera dem? Hur skulle det se ut om stöden till kulturen begränsades till fem teatrar för det är för jobbigt att dela ut pengar till flera hundra?
Sveriges lantbrukare drabbas av sådana saker igen och igen. Vi utgör bara en procent av landets arbetande befolkning men vi odlar det mesta av den mat som svenskarna äter och förvaltar det kulturlandskap som är en stor del av den nationella identiteten.
Jordbruksverket och länsstyrelserna administrerar 10 miljarder i EU-ersättningar till lantbrukare om året. Det motsvarar hela nettoresultatet i lantbruken, dvs lantbrukarens egen lön och kostnader för det stora kapital som är nedplöjt i lantbruken. En mindre del av stöden är olika former av miljöersättningar.
Sedan den nuvarande omgången av EU-stöd infördes 2015 har mängder av bönder, bland andra undertecknad, fått vänta i åratal för att få de miljöersättningar de har rätt till. Jordbruksverket har fått upprepad kritik för sin hantering, bytt generaldirektörer, fått överrockar som skall hålla extra tillsyn, men inget har hjälpt. Och allt skylls på IT-systemet.
Inte nog med det, när en ny EU-stödperiod börjar 2023 vill Jordbruksverket begränsa miljöstöden till jordbruket till ett mycket litet antal program, också detta med motivet att it-systemet inte klarar av att hantera fler än fyra eller fem stöd. Regeringen har hittills gått på myndighetens linje.
Sedan tidigare utgår miljöstöd till ekologiskt lantbruk och hävdandet av betesmarker (det senare från en annan budgetpost). Det är utmärkt och bör fortsätta och utvecklas. Betesstödet behöver utökas till att innefatta bete på åkermark för att styra mer av produktionen av kött och mjölk till betesdrift. Det skulle ha stora fördelar både för miljö och djurvälfärd och göra betesdrift till ett konkurrenskraftigt alternativ jämfört med inomhusuppfödning, som trots alla vackra bilder på betande kor tyvärr dominerar nötköttsuppfödningen. Det skulle också ge mjölkbönderna incitament till att låta korna beta mer istället för att som nu lobba för att ta bort kornas rätt till bete.
Skogsjordbruk (agroforestry), permakultur, odling av proteingrödor, både för humankonsumtion och för foder, är andra angelägna åtgärder. I skogsbygder är bara det att man håller marker öppna en miljöåtgärd som borde stödjas. Olika åtgärder för kolbinding i mark borde också vara självklara, särskilt som det nämns speciellt i EU:s policydokument.
Miljöersättningar betalas till jordbrukare men handlar om allas vår miljö. Medborgarna har rätt att kräva att dessa (minst) 1,5 miljarder riktas till en bredare palett av åtgärder än det som Jordbruksverket och regeringen vill och att stödens utformning och deras utbetalning inte styrs av ett dysfunktionellt IT-system i ytterligare sex år.