Ehsan Nasari, Jonas Petersson, Nora Karlsson,
Mats Åhlund och Victor Zhao-Jansson (samtliga C) är kritiska till Uppsalas miljötänk.
Att värna och främja biologisk mångfald är avgörande för att mildra klimatförändringarnas effekter, säkra vår livsmedelsproduktion och garantera en god livsmiljö för våra invånare. Centerpartiet är bekymrade över den undanskymda roll som biologisk mångfald ges i kommunens Miljö- och klimatprogram och föreslår en betydligt mer ambitiös policy för både bevarande och ekologisk kompensation.
Artdöden är ett lika allvarligt hot mot vår framtid som klimatförändringarna. Den minskande biologiska mångfalden utgör en stor risk för våra ekosystem, som i värsta fall kan kollapsa helt. Detta är en kris vi måste ta på största allvar.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att biologisk mångfald knappt nämns i det Miljö- och klimatprogram som ska revideras i kommunfullmäktige den 27 januari. Att förbise en så central fråga är direkt ansvarslöst.
Det krävs kraftfulla åtgärder för att både bevara och stärka den biologiska mångfalden. För att lyckas behövs en offensiv kompensationsstrategi för situationer där ingrepp minskar mångfalden i ett område – särskilt vid exploatering och nybyggande. Sådana projekt bör ses som möjligheter att stärka den biologiska mångfalden, inte bara som försök att hamna på plus minus noll.
Förlusterna av ekosystem har redan varit så omfattande att enbart att "motverka förlust" inte längre räcker. Vi måste i stället sträva efter att skapa en nettovinst genom ekologisk kompensation.
Tyvärr är detta synsätt fortfarande långt borta i Uppsala. Exempelvis hotas stora biologiska värden av den planerade Ultunalänken, där en 800 meter lång bro genom Årike Fyris riskerar att skada ekosystemet allvarligt. Även utbyggnaden av Sydöstra staden är ett exempel där områden med hög naturvärdesklassning inte kommer att skyddas från exploatering.
Centerpartiet har länge drivit frågan om en mer ambitiös ekologisk kompensation. Vi vill att Uppsala kommun i sin Riktlinje för naturhänsyn och ekologisk kompensation vid förändrad markanvändning ska undanta områden med naturvärdesklass 1, den högsta naturvärdesklassningen, från exploatering. Tyvärr är vi ensamma om detta krav.
Dessa områden utgör extra känsliga och värdefulla ekosystem, viktiga för den biologiska mångfalden även ur ett globalt perspektiv. Ändå riskerar de att asfalteras och försvinna. Vi vill också att Uppsala kommun ska sträva efter att öka den biologiska mångfalden i varje detaljplan som ska antas – även detta är vi ensamma om.
Ett annat försummat område i Miljö- och klimatprogrammet är våra jordbruksmarker, vilket också har stor påverkan på biologisk mångfald. Uppsala kommun innehar i dag den föga hedrande förstaplatsen som den kommun som exploaterat mest jordbruksmark i hela landet. Detta trots att Uppsalaslätten har bland Sveriges bördigaste jordbruksmarker.
Jordbruket står inför en viktig omställning för att minska sina utsläpp och bidra till en hållbar livsmedelsproduktion. Samtidigt har jordbruksmark stor potential för kolinlagring, särskilt vid vallodling och användning av organiska, kolrika gödselmedel. Hag- och ängsmarker spelar dessutom en central roll för den biologiska mångfalden.
Att möjliggöra ett hållbart jordbruk som producerar lokala livsmedel med minskade utsläpp, samtidigt som odlings- och betesmarker lagrar kol, är en viktig del av det lokala klimatarbetet. Dessutom är det en kritisk del av Sveriges civilberedskap.
Biologisk mångfald är inget tillval eller någon överflödig lyx vi kan välja bort. Det kan uppfattas som ett abstrakt begrepp, men i verkligheten är det en förutsättning för robusta ekosystem som kan stå emot klimatförändringarnas påfrestningar. Därför duger inte övriga partiers trevande inställning.
I Uppsala finns dessutom världsledande vetenskaplig kompetens inom biologisk mångfald – kunskap som kommunen borde använda sig av genom ett närmare samarbete med forskningen.
Att främja en grön kommun gör vi inte bara av altruistiska skäl – det är även i vårt eget intresse.