I Årike Fyris har Uppsala ett natur- och kulturarv sedan Carl von Linnés dagar i världsarvsklass. Åriket finns på Unescos tentativa lista över blivande världsarv som en del i ett internationellt projekt. Men utnämningen hotas av den tunga spårvägsbron genom Åriket vid Ultuna. Uppsala kommun har nyligen lämnat in en ansökan för miljöprövning av Ultunabron till mark- och miljödomstolen för vattenfrågor och buller. Uppsala vill också bli kulturhuvudstad. Men Världsarvsfrågan har nu helt hamnat i skymundan.
Ett världsarv är en kultur- eller naturmiljö som är så värdefull att den är en angelägenhet för hela mänskligheten. Historiska rötter av globalt intresse borde inte få förstöras av en enskild kommun såsom nu planeras.
I världsarvsprojektet ”The Rise of Systematic Biology” ingår ett urval av de platser som var viktiga för uppkomsten av vetenskapen systematisk biologi. Projektet med att nominera ett internationellt nätverk av platser till Unescos världsarvslista har lett till att Årike Fyris står på Unescos tentativa lista. Länsstyrelsen i Uppsala samordnar projektet. Ansvariga nationella myndigheter är Naturvårdsverket (för naturarvsdelen) och Riksantikvarieämbetet (för kulturarvsdelen). Det svenska Unescorådet samarbetar i framtagandet av underlag.
Totalt tolv platser i åtta länder på fem kontinenter har föreslagits ingå i nomineringen. Tillsammans utgör dessa ett kultur- och naturarv från den period under 1700-talet, då vetenskapen systematisk biologi växte fram genom Carl von Linnés och hans internationella kollegors arbete.
Det föreslagna internationella världsarvet är unikt genom att inte bara byggnader och trädgårdsmiljöer står i fokus, utan också kvarvarande växter och djur av arter som en gång insamlades och studerades av 1700-talets vetenskapsmän det vill säga det som Årike Fyris bidrar med. Därav följer att detta världsarv kommer att betraktas som både ett kulturarv och ett naturarv, vilket är unikt. Årike Fyris är en omistlig del i detta omfattande projekt.
En bro genom Årike Fyris innebär, förutom påverkan på riksintressen inom miljö, grundvatten och dricksvatten att Linnéstigen Ultunavandringen, behöver flyttas, då brons västra landfäste korsar stigen. Upplevelsevärden förloras och en barriär skapas. Längs den nuvarande stigen förekommer intressanta och unika Linnéanska naturvärden. Att unikt fågelliv och andra fridlysta arter kommer att störas av bron både vid anläggning och drift är lätt att förstå liksom att friluftslivet förlorar i kvalitet på grund av buller, barriärer och ljusföroreningar.
Länsstyrelsen bedömer att det “finns risk” för att broförbindelsen kan påverka världsarvskommitténs bedömning. Detta torde vara ett understatement. Länsstyrelsen anför: “Unescos världsarvskommitté brukar generellt även framhålla att upplevelsen och förståelsen av ett historiskt område med enskilda unika företeelser ökar ju mer välbevarat och skyddat landskapet är från moderna strukturer, trafik och buller.” Detta kan inte tolkas som annat än att broförbindelsen kommer att förstöra områdets kvaliteter och att världsarvet omintetgörs.
Världsarvet i Elbes dalgång i Dresden ströks från listan på grund av störning av en tung trafikbro. Detsamma kan förväntas för Årike Fyris.
Varför är det tyst om världsarvsfrågan? Varför deltar inte Linnésällskapet, Linnés vänner och Uppsala Linnéanska trädgårdar i debatten? Var står Naturskyddsföreningen? Varför är Länsstyrelsens varningar så nedtonade? Är de internationella kollegerna ens informerade? Vad vet Kulturrådet som hanterar ansökan om kulturhuvudstad? Vad tycker Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket? Varför ingen varning från Unescorådet?
Ska en bro, som inte behöver placeras just i Åriket, få påverka ett flertal riksintressen, riskera Uppsalas dricksvattentäkt i åsen och därtill förstöra en nyckelplats i ett världsomspännande världsarvsprojekt?
Ska en kommunledning ensam och med knapp majoritet få förstöra ett kulturhistoriskt naturområde som är av globalt intresse för hela mänskligheten att bevara?