Under 2020 har vi upplevt den värsta pandemin i modern tid. Ett fåtal äldre minns spanska sjukan och yngre seniorer minns även polio, asiaten och Hongkonginfluensan. De allra flesta svenskar hade emellertid ingen erfarenhet av en pandemi när coronaviruset kom till Sverige i början av 2020. Inom viktiga delar av samhället, bland annat sjukvården och äldreomsorgen, var beredskapen alldeles för dålig för att hantera situationen.
Pandemin har slagit extra hårt med de äldre. En bidragande orsak till det tror jag är att politiken under en rad år inte avsatt tillräckligt med resurser till äldreomsorgen och att äldre inte fått den respekt och det bemötande varit nödvändigt för att ha blivit prioriterade i valda församlingars budgetar. Nu är det hög tid för oss alla att lära om!
Från Centerpartiets sida har vi under flera år drivit på för att utöka äldrenämndens resurser. Vi tror och hoppas att fler partier ser behovet av detta i spåren av pandemin. Vi har också förespråkat en politik där äldre ses som myndiga individer som ska ges förutsättningar att leva, istället för en politik där vi äldre ses som patienter som ska vårdas och överleva.
Coronakrisen har satt fokus på oss 70-plussare. Vår vardag har förändrats och vi saknar mycket av det som tidigare varit självklarheter i våra liv. Möjligheten att umgås i offentligheten, delta i aktiviteter och träffas över generationsgränserna har kraftigt kringskurits. Samhället har på många sätt varit stängt för oss äldre. Äldre som bor på särskilda boenden har drabbats särskilt hårt och det känns ovärdigt.
Ensamhet och isolering är nedbrytande och skadligt för oss människor. Vi i Centerpartiet har sett det länge och därför förordat fler och mer tillgängliga träffpunkter, kultur- och idrottsaktiviteter för äldre och andra åtgärder för att bryta ensamheten bland äldre. Nu tror och upplever jag att allt fler äntligen börjar förstå vilken destruktiv effekt ensamhet och isolering kan ha för en människa. Förhoppningsvis kommer vi att bry oss mer om varandra och visa större respekt för årsrika.
Mer behöver göras för att skapa bättre livsbetingelser och garantera en trygg och kvalificerad vård och omsorg för äldre. Så länge vi lever med pandemin så bör en utgångpunkt vara att den som är smittad ska isoleras – inte den som är äldre. Vi måste så långt det är möjligt undvika att isolera äldre i samhället. De måste få träffa sina nära och kära och få leva värdiga liv. Tidsaspekten kräver det.
På lång sikt finns mycket att göra både nationellt, regionalt och lokalt. Bland annat så behöver lagstiftning förändras, men det tar tid. På kortare sikt finns emellertid mycket som vi i kommunen kan göra.
Satsa på äldreomsorgen – de äldre ska inte vara ett dragspel i budgetprocessen, som dras ut om det finns budgetutrymme och trycks ihop om pengar behövs på annat håll.
Skärp utbildningskraven för omsorgspersonal för att höja statusen på att arbeta med äldreomsorg och -vård.
Öka smittskyddskompetensen i kommunen. Förhoppningsvis dröjer det efter corona lång tid innan vi behöver uppleva en pandemi igen men influensasäsonger kommer i regel varje år. Liv kan räddas och äldres livskvalitet förbättras om vi säkerställer att färre drabbas. Skyddsutrustning måste finnas i beredskap.
Äldreomsorgen och -vården måste prioriteras när det gäller tillgång till läkare och sjuksköterskor.
Lägg större fokus på förebyggande åtgärder såsom goda kost- och motionsvanor för att minska livsstilssjukdomar.
Nu satsar vi framåt, för en bättre framtid för både dagens och morgondagen äldre!