Enligt OECD:s vårprognos väntas den svenska tillväxten sjunka till 2,7 procent i år och 2,3 procent 2018. Samtidigt står Sverige inför en omfattande demografisk utmaning.
Antalet personer över 80 år kommer att nästan fördubblas fram till 2030, med ett växande behov av vård och omsorg som följd.
Samtidigt minskar andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder som en konsekvens av stora pensionsavgångar.
Hur Sverige ska lyckas leverera en god välfärd och ett fungerande rättssystem utan att skära ned på kvaliteten, samtidigt som arbetskraften krymper och befolkningen ökar, är en svår ekvation. Ännu högre skatter minskar drivkraften att arbeta och är således en oklok väg framåt. Skatteintäkterna måste i stället ökas genom bibehållen och helst ökad tillväxt.
Tillväxt byggs underifrån av framgångsrik forskning och innovativa företagare. Ska Sveriges ekonomi fortsätta att växa måste svensk forskning och svenska företag ligga i framkant i sina respektive branscher. De måste vara långsiktigt konkurrenskraftiga, och det kräver den vassaste internationella kompetensen.
Universitet och företag som konkurrerar globalt är beroende av att också kunna rekrytera globalt.
Andelen arbetskraftsinvandrare i Sverige ligger dock under OECD-snittet, vilket indikerar att utländska universitet och företag lyckas bättre än svenska med att knyta till sig utländsk nyckelkompetens. I OECD:s vårprognos pekades just bristen på kompetent arbetskraft ut som ett hot mot Sveriges tillväxt.
Flera omständigheter gör det svårt för svenska universitet och företag att rekrytera utomlands. Bostadsbristen är en, våra höga skatter är en annan. Svenska företag har dessutom sämre möjligheter än många av sina utländska konkurrenter att kompensera sina anställda genom personaloptioner.
Även reglerna för arbetskraftsinvandring är fortsatt ett problem, för såväl företag som universitet.
Den arbetskraftsreform som genomfördes 2008 var nödvändig och ett steg i rätt riktning. Reglerna försvårar emellertid fortsatt för växande företag i framtidsbranscher att rekrytera utomlands, och gång efter annan uppmärksammas hur nyckelkompetenser i både stora och små bolag utvisas med anledning av petitesser.
Ett av de mest uppmärksammade fallen på sistone är kodaren Tayyab Shabab, som tvingades lämna Sverige för att en av hans tidigare arbetsgivare gjort en mindre miss i hans pensionsinbetalningar. I Uppsala skulle urmakaren Mehdi Ahmadi utvisas för att hans månadslön varit 180 kronor för låg.
Även om modern teknik som artificiell intelligens och robotik kommer att ersätta många av dagens arbetsuppgifter, eller kraftigt minska behovet av den arbetskraft som utför dessa arbetsuppgifter, kommer specialistkompetenser fortsatt att behövas för att klara den globala konkurrensen.
Sverige behöver därför bli ett attraktivare samhälle för specialister att flytta till.
Regelverket för invandring av kvalificerad arbetskraft behöver liberaliseras ytterligare.
Regelverket kring ersättningssystem måste dessutom moderniseras. Migrationsdebatten av i dag är alldeles för enhetlig. Vi måste särskilja debatterna om invandring av kvalificerad arbetskraft och flyktinginvandring. En mer restriktiv hållning på ett område borde inte per automatik innebära en mer restriktiv hållning på det andra. Att våra lärosäten och företag kan rekrytera människor som hjälper det svenska näringslivet att ligga ett steg före den utländska konkurrensen är helt nödvändigt för att trygga morgondagens välstånd och välfärd.
Stefan Hanna, kommunalråd (C), UppsalaNazeem Seyed, docent i ekonomi, ägare av Sverigeklinikerna ABLars Kylberg, ledamot Kungl Ingenjörsvetenskapsakademien, f d vd för bl a Saab-Scania och ordförande för SecurumMagnus Tauvon, vd, Knowit Uppsala